Den brittiska sjukan blir allt värre

Ledare Artikeln publicerades

Med knappt nio månader kvar till utträdet håller Brexit på att knäcka den brittiska regeringen. I helgen avgick brexitminister David Davis. Under måndagseftermiddagen avgick utrikesminister Boris Johnson. Nästa avgång kan mycket väl bli premiärminister Theresa Mays.

Allt sedan det olycksaliga parlamentsvalet i juni 2017 har Theresa Mays regering befunnit sig i vad som bara kan beskrivas som fritt fall. Alla försök att hålla skenet uppe, har varit förgäves. Fredagens regeringssammanträde, där en ny handlingslinje i brexitförhandlingarna antogs, ledde till att tre ministrar avgick varav två, brexitminister David Davis och utrikesminister Boris Johnson, kan sägas vara av sådan tyngd att den politiska förlusten för May ändå bara kan beskrivas som enorm.

Den brittiska regeringens föreställningar om att den skulle kunna diktera villkoren kring hur den framtida relationen till örikets viktigaste handelspartner ska utformas, har med all önskvärd tydlighet visat sig mest vara ett utslag av fria fantasier. Och den som fantiserat mest i det sammanhanget har varit brexitminister David Davis.

Under söndagen lät Davis, som vid ett flertal tillfällen själv lanserat sig som premiärministerkandidat, meddela sin avgång i ett brev där han mer eller mindre idiotförklarade May, och anklagade henne för att ha ”urvattnat” hans förhandlingsposition. Men sättet som Davis genomförde förhandlingarna på visar att det snarare varit han som gjort sig omöjlig. De brittiska förslag som förts fram har i bästa fall varit en övning i självmotsägelse.

På torsdag kommer regeringens senaste förslag att offentliggöras i detalj. Under måndagen svarade Theresa May på frågor i underhuset om överenskommelsen. Mottagandet var allt annat än entusiastiskt, inte minst bland hennes egna parlamentsledamöter. Det senaste förslaget påminner nämligen till stora delar om det förslag som lades fram i början av september förra året, och som då avfärades av EU som ett utslag av ”magiskt tänkande”.

Det kan naturligtvis tyckas vara ett styrkebesked för May, att Davis' avgång bekräftar att hans hårda linje i förhandlingarna var både idiotisk och omöjlig. Men det är knappast heller någon tröst för May att Davis' avgång faktiskt var det bästa han åstadkommit under sin ministertid. Själva valet av honom till den svåra och ansvarsfyllda uppgiften förmörkar därför bilden av hennes omdöme – även om hon säkert inte själv hade sista ordet i utnämningen. Den svaga position som hon själv försatt sig i genom att genomföra en katastrofal valrörelse, som ledde till att de konservativa förlorade sin egen majoritet, gjorde henne beroende av de mer hårdföra – läs rabiata – brexitanhängarna.

Så omdömet blir därefter: Inte sedan första hälften av 70-talet, då först hennes företrädare Edward Heath och därefter Labours Harold Wilson ledde landet, har Storbritannien haft en mer dysfunktionell och svag regering.

Då som nu fanns EU – om än i olika skepnader – med i bilden. Men lika lite då som nu var det den europeiska gemenskapen som var orsaken till eländet. Då var det snarare oljekrisen, inflationen, strejkerna, fattigdomen, rasmotsättningarna och liknande som gav upphov till den ”brittiska sjukan”. Idag är det ett politiskt självskadebeteende, en nostalgisk dröm om att återupprätta en sedan länge försvunnen storhet och en fixering vid invandring som ett hot mot samhällsekonomin som förvrider perspektiven.

Utrikesministern Boris Johnson avgår.
Foto: Martin Sylvest
Utrikesministern Boris Johnson avgår.

Lite eller rentav inget talar för att patienten kommer att tillfriskna med mindre än att den nuvarande regeringen avgår. Dessvärre är alternativet inget att hoppas på. Labour uppvisar samma kluvna attityd till vad som är bäst för landet.

Den enda verksamma boten mot denna sjuka är att göra upp med föreställningarna om att Storbritannien till varje pris måste lämna EU.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.