Annons

Mikael Hermansson: Den blomstertid nu försvinner …

Som om det inte räckte med klimathotet presenterade FN:s expertpanel en ny rapport i veckan som vittnar om konsekvenserna av samma ödesdigra utveckling när det gäller den biologiska mångfalden.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 10 maj 2019
Mikael Hermansson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Mångfaldens blomster, snart ett minne blott.
Mångfaldens blomster, snart ett minne blott.Foto: Michael Probst

”Den blomstertid nu kommer

med lust och fägring stor.

Annons

Du nalkas, ljuva sommar,

då gräs och gröda gror.

Med blid och livlig värma

till allt som varit dött,

sig solens strålar närma,

och allt blir återfött.”

Sommarpsalmens ord är gröna. Redan första strofen räcker för att om och om igen återskapa det som årstidernas växlingar ser gro och växa bara för att sedan vissna och förmultna. Ett gudomligt kretslopp med evighetsperspektiv. När FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES i veckan lade fram sin första stora rapport om tillståndet bland jordens åtta miljoner arter gav dess slutsatser skäl nog för att inse att psalmens text måste skrivas om.

Ty om en miljon arter hotas av utrotning inom loppet av ett fåtal decennier talar allt för att ”blomstertiden” snart är över.

Människans tidsålder har i allt väsentligt inneburit mycket gott. Men utveckling, framsteg och välstånd har i allt snabbare takt också sett ett annat frö gro. Arter har försvunnit förr, tro inget annat. Men aldrig tidigare har det skett med en sådan intensitet, sådan acceleration och på så kort tid som nu. De senaste 50 åren Ekosystemens funktionssätt försämras över hela jorden

Inte minst måste den mätta delen av världen lägga band på sin hunger efter det som föröder den biologiska mångfalden. Det innebär att forskarnas slutsatser måste omsättas i såväl global som nationellt politisk handling – men också i ett individuellt ansvarstagande för helhetens bästa. Det handlar om medvetna val – i parlamenten och kring köksborden – om vad som är viktigast. De hållbarhetsmål som faktiskt finns uppsatta för år 2030, och som det råder stor samsyn kring, är bara verksamma om det i självbevarelsedriftens namn också fattas beslut som leder till ett betydande socialt, ekonomiskt, tekniskt och politiskt omtänkande.

Ju längre detta dröjer, desto mer drakoniska måste de beslut bli som motverkar en total kollaps av den biologiska mångfalden. Det om något är skäl nog att agera nu.

Annons
Annons
Annons
Annons