Demker: Vem får plats i demokratin?

Ledare
Artikeln publicerades 10 september 2017.

Rösträtten är den fundamentala rättigheten för medborgare i en demokrati. Att somliga då röstar i avsevärt mindre utsträckning än andra kan vara ett problem, men inte säkert för individen utan för alla andra.

När vissa röster inte blir hörda utvecklas samhället inte i enlighet med sin fulla potential. Att utlandsfödda röstar i mindre utsträckning än inrikes födda och att utrikesfödda också är mindre väl företrädda i partier och politiska församlingar riskerar därför att leda till en sämre samhällsutveckling än om så inte vore fallet

.Jag hade förmånen att i veckan som gick få kommentera en ny rapport från Delegationen för Migrationsstudier (DELMI) i just detta ämne (2017:17 Bevelander, P och M Spång, red.). Utrikesföddas valdeltagande kan enligt rapporten knappast förklaras som en följd av sämre sociala och ekonomiska förutsättningar jämfört med inrikes födda. Däremot har svenskt medborgarskap och längre vistelsetid i Sverige ha betydelse, något som inte förvånar. Men också för dem som är födda i Sverige, men med utlandsfödda föräldrar, är medborgarskap av betydelse. För dem vars föräldrar har svenskt medborgarskap är röstandet högre och särskilt hos dem som har en mamma född i Sverige. Tidigare forskning visar också att mammor har särskilt stor betydelse för förstagångsväljare. Mammor har makt.

Att rösta är en sak men att själv kandidera och bli vald är en annan. Även i detta avseende är utlandsfödda underrepresenterade. Partiernas nomineringsprocesser är avgörande för vem som blir kandidat och här kommer ofta utlandsfödda till korta. Det kan behövas externa påtryckningar på partierna, som t ex var fallet när stödstrumpornas hot om att bilda parti plötsligt gjorde det helt rimligt med könsvarvade listor 1994. Det som är oroande i rapporten är att de sociala och ekonomiska faktorerna har fått ökad betydelse för att förklara skillnaden i representation. Jag kan inte värja mig från tanken att de ökande ekonomiska klyftorna i relation till den ekonomiskt mest utsatta delen av befolkningen särskilt slår mot de utlandsfödda och därmed också deras möjlighet till politisk integration.

En stor andel utlandsfödda bor i stora kommuner där det krävs fler röster per mandat jämfört med landsbygdskommuner. En intressant lösning som föreslås kan vara att öka antalet fullmäktigemandat i sådana kommuner. Jag skulle gärna se det kombinerat med att villkora delar av partistödet med krav på tydliga insatser för att rekrytera och utbilda yngre medborgare med utländsk bakgrund in i partiorganisationerna.

En fruktbar samhällsutveckling som kommer alla medborgare till godo kräver att olika intressen och erfarenheter finns på plats i den demokratiska processen. Historiskt har demokratins införande integrerat medborgare från olika sociala klasser och därmed sökt undvika våldsamma konfrontationer. Den processen måste fortsätta i takt med att samhällets intressekonflikter förändras. Då krävs att vi ägnar särskild omsorg om utlandsföddas valdeltagande och representation, en grupp som ser en högre tröskel in i samhällslivet än många andra.