Demker: Valet står mellan ny politik eller högre murar

Ledare Artikeln publicerades
Den omtalade civila hjälporganisationen Vita hjälmarna i Syrien har tagit den här bilden för en dryg vecka sedan i en av de mest utsatta östra stadsdelarna i Aleppo.
Foto:Uncredited
Den omtalade civila hjälporganisationen Vita hjälmarna i Syrien har tagit den här bilden för en dryg vecka sedan i en av de mest utsatta östra stadsdelarna i Aleppo.

För omkring tio år sedan hade jag planer på att besöka Syrien. Jag tittade i färgglada resekataloger och inspirerades av en kollega som reste dit. Den gamle presidenten Hafez al-Assad hade avlidit några år tidigare och ersatts av sin son Bashar.

Han var inte faderns önskade efterträdare men eftersom den tilltänkte sonen dog i bilolycka fick Bashar träda till. Syrien regerades då, och fortfarande, som ett feodalt kungadöme om än i namn av Baathparti, parlament och val. Bashar var ögonläkare med frank och brittisk utbildning som aldrig utmärkt sig för något starkt politiskt intresse.

Jag minns att jag tänkte att kanske kunde Syrien, detta land som tronade på magnifikt kulturarv och med en välutbildad befolkning som hade uppnått ett visst ekonomiskt välstånd, kunna stabilisera regionen. Med mitt stora intresse för antikens politik och samhällsliv ville jag särskilt besöka Palmyra och Baal-templet liksom Damaskus, en stad som följt mig från söndagsskolans undervisning till vävstugans Damast. Jag söker i dag på nätet på Baal-templet, som idag har det säkert mer korrekta namnet Ma’Bad Bal, och får upp en bild. Under rubriken öppettider står det ”Stängt idag”.

Ja, templet är stängt i dag. Det är till och med raserat och förstört. Liksom större delen av landet Syrien. Under mer än fem år har nu regimen bedrivit krig mot sin egen befolkning. Det började med folkliga resningar och uppror i samband med vad som kallades den arabiska våren 2011. Just nu bombar Ryssland och den syriska regimens trupper staden Aleppo helt urskillningslöst. Syftet är att knäcka oppositionens motstånd så att regimen får ett starkare grepp över landet den dagen kriget tar slut.

För någon gång tar det slut. Frågan är bara hur många hundratusen människors liv det skall kosta, idag beräknas minst en kvarts miljon människor ha dött i Syrien.

För den syriska regimen är fred ett hot, hur skall ledningen för landet kunna upprätthålla ett ledarskap när inte militära medel eller enkla fiendebilder fungerar? Det finns inga resurser att bygga upp landet, hälften av befolkningen är flyktingar inom eller utanför landet, skolor, sjukhus, myndigheter och infrastruktur ligger i ruiner.

De hårdnackade kraven på Bashar al-Assads avgång redan tidigt under konflikten bäddade för den motsättning mellan Ryssland och USA som nu utspelar sig i Syrien. I skuggan av den har Islamiska Staten kunnat växa sig stark och utöva ett terrorvälde över delar av Syrien samtidigt som den tidigare Al-Qaida-inspirerade oppositionen Nusrafronten som slåss emot både IS och as-Assad-regimen kommit att bli ett stöd för USA och andra västmakter. Flyktingströmmen från Syrien har inte avtagit märkbart, men flyktingarna blir numera kvar i närområdet istället för att knacka på vår port. I närområdet finns inga eller små resurser för skola, sjukvård och infrastruktur.

Nordafrika och mellanöstern struktureras om, både av krig och av andra regimförändringar, vilket skapar folkomflyttningar. Antingen bygger vi murar höga som Babels torn och kniper ihop ögonen inför människors lidande eller så skapar vi nya politiska verktyg för invandring, integration och medborgarskap. Enligt min uppfattning är det sistnämnda den enda värdiga lösningen.