Demker: Tiden är ingenting

Ledarkrönika
Det finns tid, inte minst för att tända adventsljus.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Det finns tid, inte minst för att tända adventsljus.

Idag är det första advent – väntans tid. När jag pratar med mina barn om tid så har de sällan någon. Tid alltså.

För drygt femton års sedan blev ordet ”livspussel” en metafor för familjelivets alla påfrestningar med aktiviteter, arbete och umgänge. När jag tittar mig själv i spegeln har jag sällan någon tid. Heller.

Men jag har ju rent objektivt många fler timmar till mitt eget förfogande än en förälder med tre barn mellan två och sex år. Vi vet väl egentligen innerst inne att vi alla fyller ut den utmätta tiden.

Många erfarenheter visar att lite äldre personer kan uppleva att de har en väldig arbetsbörda om de både skall till tandläkaren och handla mat samma dag. Samtidigt upplever jag, medelålders akademiker med vuxna barn, tyngden av långa arbetsdagar med flera möten (planerade som akuta), oändliga mängder e-post, otaliga ärenden som skall beslutas om eller hanteras - och så hem till tvätten på kvällen. Vi fyller vår tid helt enkelt.

För tid är inte mätbar, inte objektiv, inte lika lång överallt och inte ens linjär. Tid är skikt av erfarenhet och upplevelser. Tid går ibland långsamt (väntrummet på vårdcentralen) och ibland fruktansvärt fort (de få minutrarna med den älskade innan tåget går). Tid finns inte, tid är vad vi gör. Vi gör tid, vi får den inte. På samma sätt som kärlek tenderar tid att kunna växa ju mer man använder den, men också krympa när den får ligga oanvänd.

Jag har alltid tänkt att tiden är cirkulär, som en spiral där åren bara ökar avståndet från startpunkten i vertikal riktning. Jag återkommer ständigt till samma platser och känslor, bara ett skikt längre upp från förra gången.

Den franske filosofen Henri Bergson (1859-1941) betraktade tiden som ett flöde, en erfarenhet som inte går att mäta eller bestämma. Han kom att påverka både filosofi och litteratur, både filosofen Martin Heidegger och författaren Marcel Proust för att nämna två kända namn. För mig är det obegripligt att tankegångarna hos Bergson inte fått mer fäste i en tid när digitaliseringen påverkar tidsuppfattningen genom att förskjuta förhållandet mellan då-nu-sedan och förkortat avstånden mellan människors tankar samtidigt som avstånden förblir fasta i rummet.

Vi vet att livet har en början och ett slut, men jag har slutat tro på att det finns en linje däremellan. Istället är det en härva av erfarenheter och aktiviteter som omöjligen kan plattas till och rullas ut som en tidslinje. I varje enskilt ögonblick finns inte ens då och sedan – där impregneras istället mitt ”nu” av det som varit och förhoppningar om det som skall komma.

Julen är ett skeende som likt en vind drar igenom tiden och bär med sig vackra minnen men också smärta från åratal av jular där allt slutligen smälter samman i oss själva till ett NU. Tiden är ingenting. Tid är något vi skapat för att förstå världen. Så låt oss ta vara på vårt glittrande NU med Lucia, pepparkakor och adventsstakar - som den där märkliga natten i stallet i Betlehem när stjärnan lyste på ett nyfött barn som överskrider tiden. O mänsklighet, ställ dörr’n på glänt; Det är advent, det är advent!

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.