Demker: Mannen på gatan sitter inte på sanningen

Ledare Artikeln publicerades
Vore slaveri att anse acceptabelt om 54 procent av befolkningen skulle anse det? Nej, givetvis inte. ”Mannen på gatan” kan inte alltid anses ha rätt. Här en bild från 1997 på en grupp slavar i Sudan som nyss köpts fria.
Foto: Jean-Marc Bouju
Vore slaveri att anse acceptabelt om 54 procent av befolkningen skulle anse det? Nej, givetvis inte. ”Mannen på gatan” kan inte alltid anses ha rätt. Här en bild från 1997 på en grupp slavar i Sudan som nyss köpts fria.

Det var i juni 1985. Jag var en rätt nybakad journalist med examen i bagaget. In på journalistspåret hade jag kommit lite på ett bananskal – jag hade alltid hållit på med det som i bred mening är journalistik: allt från de illustrerade sagorna för nallebjörnen hemma, skoltidningen, sedan föreningstidningar och så närradion.

Men när jag började min bana hade journalistikens kanske mest spännande litterära stil från 1960- och 70-talet, oftast kallad New Journalism, redan dött. I dag är den genren mest förknippad med den nyligen bortgångne författaren Tom Wolfe. Istället var det nu på 1980-talet mannen på gatan som hade blivit journalistikens rikslikare.

Vi nyblivna journalister skulle ”ut i verkligheten” och möta ”vanliga människor” och det var deras värld som blev den moraliska måttstocken för bra och dåligt, rätt och fel. Där fanns en idé om att den oförstörda sanningen om världen fanns att hämta hos mannen på gatan. Någon problematisering av vår egen maktposition som journalister i den situationen fanns inte, vi var ju bara folkets tjänare.

Just den här sommaren för 33 år sedan var det Göteborgs-Tidningen, eller GT, som var min arbetsplats. Häromdagen roade jag mig därför med att läsa de gamla tidningarna från juni 1985 på mikrofilm.

Förstasidorna upptogs av diskussioner kring nyblivne europamästaren i boxning Lillen Eklunds matcher, en artikelserie om ”gatflickornas liv” och så förstås förre statsministerns Tage Erlanders sjukdom och bortgång. Men påtagligt många artiklar hade fokus på enskilda människors problem, uteblivet skadestånd efter en olycka, långa köer till bilverkstaden under sommaren, ett barn i olycka på Liseberg, en äldre kvinna som blivit rånad eller en ung man som blivit utsatt för ett rått knivöverfall.

Men mest fastnade jag för frågespalten ”Frågan idag” där fem personer fick svara på en aktuell fråga. Som jag minns det skickades vi ner till macken närmast redaktionen med en fotograf för att ställa frågor till fem slumpvist valda medborgare. Bland de frågor jag bläddrade fram från juni 1985 fanns till exempel frågor som om folköl borde säljas i vanliga affärer, om vapen verkligen borde få exporteras, om man fått sin skatteåterbäring ännu och om man kände sig stressad.

Någonstans fanns en idé om att ”mannen på gatan” sitter inne med en särskild sorts kunskap; en kunskap som är lyckligt ogrumlad av teori, abstraktioner och analytiskt tänkande. Just denna exklusiva kunskap, denna direkta erfarenhet av det verkliga livet, utgör dessvärre fortfarande ett slags yttersta kriterium för förnuft och rimlighet. Men så är det ju inte.

Vi har en tendens att blanda samman hur något är med att detta också är gott eller sant. I dag fyller tyvärr de många, ofta av medierna beställda, opinionsundersökningarna eller rundringningarna samma funktion som frågespalterna (även om de naturligtvis har högre tekniska kvaliteter). Resultaten används sedan okritiskt för att underbygga påståenden, formulera problem eller ställa frågor till politiker eller experter.

Men slaveri blir inte rättfärdigt för att 54 procent tycker det, och inte heller blir det orättfärdigt för att bara 46 procent stöder det heller. Majoritetsuppfattningar är aldrig moraliska rättesnören. Och mannen på gatan har ingen exklusiv tillgång till sanningen.

Om skribenten

Marie Demker

Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och dekan vid humanistiska fakulteten.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.