Demker: Låt oss aldrig sluta protestera

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Barn i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Foto: SUB
Barn i koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau.

Den 27 januari 1945 nådde Röda Armén fram till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. I fokus denna ”Förintelsens minnesdag” står det industriella mördandet av judar, romer, funktionshindrade och många andra som den nazistiska regimen genomfört under större delen av andra världskriget.

Vad som är lätt att glömma är dock hur detta fasansfulla projekt föregåtts av den politiska utvecklingen i Tyskland.

Adolf Hitler blev partiledare för NSDAP (Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet) redan 1921. Men först efter en fängelsevistelse och författandet av sin kombinerade självbiografi och politiska manifest Mein Kampf fick Hitler och NSDAP luft under vingarna. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen kring 1930 lyckades NSDAP på ett par år bli ett 30-procents parti i Tyskland och få fler mandat i parlamentet än socialdemokraterna. Med ett nytt stort nationalsocialistiskt parti i parlamentet blev regeringsbildningen svår. Efter valet 1932 föreslog därför Frans von Papen, tidigare rikskansler och inflytelserik konservativ politiker, en regering ledd av Hitler med sig själv som vice kansler. Den 30 januari 1933 tillträdde Hitler som kansler. NSDAP hade endast två ministerposter och von Papen trodde sig om att kunna begränsa partiets politiska inflytande.

Den 27 februari 1933 brann riksdagshuset i Berlin. Kommunistpartiet fick skulden för branden. Hitler förmådde med hjälp av den hotbilden få Tysklands president Hindenburg att i lag upphäva yttrande-, förenings- och tryckfrihet i Tyskland. På så sätt kunde tusentals medlemmar i kommunistpartiet arresteras och partiets parlamentsledamöter sättas i häkte. Med hjälp av lock och pock från Hitler kunde sedan samtliga partier i parlamentet (utom socialdemokraterna) fås att stödja den s k fullmaktslagen som gav Hitler oinskränkt makt. Under de följande åren förföljdes, fängslades och dödades politiska motståndare som kommunister och socialdemokrater. Samma sak drabbade dem som inte ansågs ”tyska” eller ”ariska” nog; romer, judar, homosexuella samt funktionshindrade. Efter andra världskrigets inledning 1939 trappades förföljelserna upp och från och med 1942 var uppdraget att förinta alla judar.

Den nazistiska diktaturens tillblivelse var en konsekvens av demokratins bräcklighet inför mötet med en våldsutövande politisk ideologi byggd på revanschism, rasism och repression. Men den regimen hade sannolikt inte kommit till stånd utan att NSDAP initialt vunnit stöd bland väljarna och hittat koalitionspartners bland tyska högerpartier.

Den 27 januari är förintelsens minnesdag. Därmed också en påminnelse om hur helt vanliga människors rädsla och förhoppningar blev ingredienser i en politisk häxbrygd vars konsekvenser fortfarande idag förgiftar demokratin. Martin Niemöller, överlevare och präst, formulerade strax efter kriget en välkänd dikt om repressionens mekanismer vars avslutande rader lyder: …”när de hämtade mig fanns det ingen kvar som kunde protestera...” Låt oss aldrig sluta protestera.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.