Demker: Hellre en rejäl migrationspolitisk utredning

Ledarkrönika
Migrationsverkets lokaler i Solna, väntsalen för asylsökande.
Foto: Marcus Ericsson/TT
Migrationsverkets lokaler i Solna, väntsalen för asylsökande.

I veckan har den parlamentariskt sammansatta migrationspolitiska kommittén påbörjat sitt arbete. Syftet är att enas om en långsiktig och brett förankrad migrationspolitik vårt land. Men uppgiften är omöjlig redan från början; de politiska partierna står längre ifrån varandra inom det här området än någonsin.

Migrationspolitik har sedan något decennium dramatiskt partipolitiserats och är idag lika skarpt polariserade som de traditionella konfliktfrågorna mellan vänster-höger, till exempel privatisering av sjukvård eller skattepolitik. Men det fanns en tid när partierna i riksdagen från början hade en hyfsat gemensam uppfattning om migrationspolitiken, och där de två största partierna (Socialdemokraterna och Moderaterna) var tongivande.

Men det var före Sverigedemokraternas inträde i riksdagen.

Idag är Sverigedemokraterna det parti som har ojämförligt mest negativ syn på invandring och partiets sympatisörer önskar också - närmast enhälligt - minska antalet flyktingar som kommer till Sverige. De näst mest negativa sympatisörerna finns idag hos Moderaterna och Kristdemokraterna. Hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet hittar vi istället de medborgare som i minst utsträckning vill begränsa flyktingmottagandet. Jag redovisar opinionsläget mer i detalj i den senaste publikationen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, ”Storm och stiltje”.

Frågan om att ta emot flyktingar i vårt land har blivit i det närmaste helt partipolitiserad – vilket innebär att nästan alla sympatisörer till ett visst parti har i stort sett samma uppfattning i flyktingfrågan. Så var det inte på 1990-talet. Även om opinionen som helhet blev allt mindre negativ så fanns det motstånd mot den svenska invandringspolitiken i de flesta partier. Men nu är frågan en av de mest partiskiljande politiska frågorna i Sverige. Inte de bästa förutsättningarna för parlamentariska kompromisser i den migrationspolitiska kommittén.

Det migrationspolitiska området är idag politiskt hetare än någonsin och det gäller även synen på integrationen. Min kollega Constanza Sanhueza Petrarca och jag visar i ”Storm och stiltje” också att uppfattningen om integrationsförslag hänger starkt samman med vår partipolitiska uppfattning och vår egen ekonomiska situation. Bedömer vi åtgärderna i relation utifrån resultat eller på grundval av vem som föreslår dem, eller hur vi själva påverkas av dem? Åtgärder som har lägst samband med partisympati eller den egna ekonomiska situationen är SFI (Svenska för invandrare) och samhällsorientering. De gillas av många i breda lager.

Politik kan naturligtvis inte baseras enbart på expertkunskap, då försvinner de drivande intressekonflikterna och möjligheten att låta olika sociala erfarenheter brytas mot varandra. Men politiska åtgärder bör inte heller grundas i hur de påverkar just mig eller om jag gillar den som framför dem. Migrationspolitiska kommittén riskerar tyvärr att öka motsättningarna och försvåra möjligheterna för framtida kompromisser.

För att få andra perspektiv och nya ingångar hade det varit bättre att satsa på en bred migrationspolitisk expertutredning som sedan gett möjlighet till dialog och kompromiss.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.