Demker: En mer jämställd trafikpolitik uppskattas inte av alla

Ledare Artikeln publicerades
Bilen var ett centralt inslag i julhandeln redan under tidigt 60-tal.
Foto:ULF STR≈HLE US
Bilen var ett centralt inslag i julhandeln redan under tidigt 60-tal.

Julhandeln är på gång. I centrum och i perifera köpstäder slåss många om parkeringsplatser och knorrar över trängseln. Gång på gång slås jag av hur allt som rör bilar, trafik och parkering kan skapa irritation, för att inte säga aggression.

Jag skall genast erkänna att jag själv blir upprörd över bilförare som kör mot enkelriktat, trotsar förbud mot vänster- eller högersväng eller inte stannar för hinder på sin egen sida. Men, trafikfrågor har en politisk potential som ligger långt bortom det personliga.

I Norge profilerar sig Fremskrittspartiet, som idag är mest känt i Sverige för sin invandringsfientliga politik, på trafikfrågor. I Göteborg skapar trafikprojektet Västlänken politiska konvulsioner och i en del av staden orsakar biltullarnas placering nästan upplopp. Trafikpolitik är uppenbarligen brännbart.

Bilen som 1950-talets manliga frihetssymbol skall inte underskattas. Inte nog med att motorer var manlig domän, män var naturliga bilförare och populärkulturen översvämmades av (amerikanska) sånger om bilar och män. En av de allra mest tårdrypande är kanske ”Tell Laura I love her” som sjöngs in av Ray Peterson 1960, låten blev en listetta och sjöngs in av flera artister, varje gång blev den en succé. Tommy älskar Laura och vill kunna köpa en vigselring men har inga pengar, så han anmäler sig till en biltävling för att vinna första pris. Dessvärre omkommer han i en olycka under loppet. Hans sista ord när han dras ur vraket är, just det, ”Tell Laura I love her”.

En mer tydlig sammanflätning av manlighet, könsroller, bilsamhälle och kärlek är svår att uppbringa. Men bilen har också upprätthållit en traditionell ordning i samhället. Min farmor tog körkort när farfar inte ville köra henne dit hon ville. När min mamma tog körkort undrade bilskolläraren varför – hon var ju gift och hade någon som kunde köra henne?

Bilen ger frihet, särskilt för den som bor på landsbygden, men i dag tror jag att trafikpolitiken mer och mer håller på att få en jämställd prägel – något som inte uppskattas av alla. Hånet mot den s k feministiska snöröjningen var ganska omfattande, trots att principen egentligen bara är enkel logik: röj först för fotgängare, barnvagnar och cyklister så att de inte behöver gå i gatan och riskera livet.

Men, också, i dag är det nästan jämn könsfördelning bland körkortsinnehavare, alltfler bilmodeller utvecklas för att vara praktiska snarare än att ge status, bilen förväntas rymma en familj med många olika behov och ingen behöver längre vara motortekniker eller råstark för att äga bil – det finns verkstäder med kaffe medan man väntar på felsökning och det finns däckhotell för att lagra vinterdäcken.

Så kanske kan vi se fram emot trafikpolitiska diskussioner som inte bara handlar om parkeringsplatser utanför dörren eller placeringen av betalstationerna. Vi borde nog prata mer om trängsel på vägarna, mängden lastbilstransporter, attityder i trafiken, körkort för alla, om bilpooler, tillgänglighet och färdtjänst, bättre gatubelysning, variabla hastighetsgränser och bilar som är anpassade för olika kroppar och transportbehov.