Demker: Advent, med förhoppning om en saklig valrörelse

Ledare Artikeln publicerades
Första ljuset tänds. Det är advent.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
Första ljuset tänds. Det är advent.

I adventstider är det dags för stjärnor, ljusslingor och ljusstakar att ta plats i våra hem. Någon form av frid förväntas sprida sig i väntan på julens inträde.

Gästkrönika

Även på politikens område brukar jultiden innebära lite lugnare tempo, men för tre år fick en avgörande politisk julklapp just när julefriden skulle sänkt sig; Decemberöverenskommelsen från 2014. Överenskommelsen var ett sätt att hantera den oförutsägbarhet och det ideologiska avstånd som övriga partier upplever i relation till Sverigedemokraterna. Även om själva överenskommelsen inte överlevde ens ett år var den ett nygammalt politiskt experiment som illustrerar de problem som en liberal och representativ demokrati har i att hantera populistiska rörelser.

Ett populistiskt budskap tenderar att linjera upp en motsättning mellan folket och eliten, där båda förutsätts vara enhetliga. En representativ demokrati bygger istället på intressekonflikter inom och mellan grupper i befolkningen, och att dessa mobiliseras och kanaliseras via politiska partier som förhandlar och kommer överens med samhällets gemensamma bästa för ögonen.

Att det finns olika uppfattningar i befolkningen hanteras genom respekt mellan regering och opposition men också genom allianser i olika frågor. Men för den populistiska rörelsen är folket inte bara enhetligt, budskapet är normalt också att detta folk är oskyldigt offer för en enda enhetlig korrupt elit, oavsett hur maktförhållandena faktiskt ser ut.

Vi vet att mediala budskap som lyfter fram enskilda aktörer som ansvariga för olika missförhållanden också påverkar människors föreställningar om vem som bär skulden. Forskningen visar också att politiska aktörer med populism på agendan ägnar sig mer åt sådant skuldbeläggande än andra aktörer.

Nederländske missnöjespolitikern på extrema högerkanten Geert Wilders (t v) tillsammans med migrationskritikern Filip Dewinter under en presskonferens i Bryssel.
Foto: Geert Vanden Wijngaert
Nederländske missnöjespolitikern på extrema högerkanten Geert Wilders (t v) tillsammans med migrationskritikern Filip Dewinter under en presskonferens i Bryssel.

Och faktum är att i en alldeles ny studie från Nederländerna visar tre samhällsvetare (Hemeleers, Bos och de Vreese 2017) att väljare som får ta del av ett sådant populistisk skuldbeläggande också oftare lägger sin röst på Geert Wilders nationalkonservativa och populistiska Frihetsparti än andra väljare. På samma sätt sjunker viljan generellt att stödja det största regeringspartiet.

Budskap om skuldbeläggande har allra starkast effekt bland dem som kan beskrivas som politiska cyniker men är också stark i den grupp som har en nationalistisk grundideologi. En slutsats är att populistiska budskap som sprids i medier polariserar befolkningen genom förenklade föreställningar om rätt och fel, svart och vitt, skuld och offer. Sådana verklighetsbilder försvårar möjligheten för den representativa demokratin att fungera i enlighet med principen om intresserepresentation.

I den meningen är populism – folket mot eliten och ett tydligt skuldbeläggande – farligt för demokratin på lite längre sikt. Att den gamla Decemberöverenskommelsen gick i graven är inte mycket att sörja längre, men om decemberöverenskommelsen 2017 kunde innebära en pakt mellan medborgare och politiker (och medier) kring värdet av nyanser, intressekonflikter, komplexitet och eget ansvarstagande vore mycket vunnet inför 2018 års valår.

Advent betyder väntans tid. Mina stjärnor, ljusstakar och ljusslingor sätter jag upp i år med stora förhoppningar om en upplyst, hoppingivande och saklig valrörelse 2018.

Om skribenten

Marie Demker

Demker är professor i statsvetenskap och dekan vid humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Visa mer...