Debatten om EU-direktivet är överdriven

Ledare Artikeln publicerades

Slutet på internet som vi känner det, kallas det. Domedagsutlåtanden har duggat tätt om det nya upphovsrättsdirektiv som Europaparlamentet röstade igenom på tisdagen.

Förslaget har stundvis förklätts till en attack mot yttrandefriheten. Men direktivet handlar inte om att censurera – utan om att reglera. Myter om att satirbilder ska förbjudas och mindre hemsidor kommer gå i graven florerar fritt, trots att att virala parodier får ett uttryckligt skydd i direktivet och att mindre, nya eller icke-kommersiella aktörer får särskilda undantag från reglerna.

Internet är i mångt och mycket en frizon från de i övrigt reglerade samhället. Kanske just för att det utvecklats självständigt och organiskt, och inte som en produkt av ett politiskt projekt. Men det innebär också att vissa saker som förekommer där inte är överens med andra grundläggande lagar och principer som råder. Upphovsrätten är en sådan sak. Det är också därför som det föreslås i en av de mest kontroversiella artiklarna i fördraget, artikel 11 som numera heter artikel 15, att de stora nätföretagen ska betala en licens för att få dela upphovsrättsskyddat material.

Detta är ingen “länkskatt” som vissa påstår. Det är helt enkelt att storbolag på nätet betalar för att deras användare ska publicera och dela material som de inte äger. Det tordes inte vara så kontroversiellt.

Inte sällan har konflikten kring direktivet beskrivs som en David mot Goliat-kamp, där det stora stygga EU-parlamentet ska förstöra ett frisinnat och kreativt internet. I själva verket är detta i högsta grad en Goliat mot Goliat-kamp, där den politiska makten försöker reglera storbolagen. Eller för att citera Per Wirtén som skriver om förslaget i Expressen Kultur: “Storbolagshelvetet”.

Att kritiken mot direktivet kommit främst från liberalt håll kanske är ett uttryck för åsikten att det är fel att politiker ska reglera företag. Men utifrån en liberal grundsyn så är maktkoncentration fel, oavsett om den heter Facebook eller Europaparlamentet.

Den svenska borgerligheten är inte överens om särskilt mycket dessa dagar, men två saker håller de åtminstone med varandra om – att slå vakt om ägande- och upphovsrätten och att de är mot upphovsrättsdirektivet. I dag röstade både Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna mot det i parlamentet. Problemet är att de två ståndpunkterna går stick i stäv med varandra. Att mäktiga och välbemedlade storbolag borde betala för exempelvis material från mediehusen är inte konstigt. Men Sveriges borgerliga partier tycks ha köpt rönen i den politiserade och indignerade debatt som föregått direktivet.

Med slagord om ett fritt internet går de nu själva ifrån en av sina viktigaste princip – att även internet är en marknad. Upphovsrättsskyddat material är inte gratis bara för det är digitalt.

Den upprörda tonen är påtaglig, trots att debatten är gammal. Redan i slutet av 1800-talet pratade Victor Hugo, legendarisk författare till Ringaren i Notre-dame och Les Miserables, i ett tal om det som i dag kallas upphovsrätt. Då var fienden förlagen som ansågs kapitalisera på författarnas produktion. Drygt hundra år efter Hugos tal, grundade några studenter, däribland Sean Parker som sedermera blev Facebooks första VD, Napster – den första fildelningstjänsten för musik. Detta mötte stark kritik eftersom musikers produktion nu gick att ladda ner gratis och förändrade musikbranschen i grunden.

Sanna Wolk, immaterialchef på Cirio och professor vid Uppsala Universitet, tar upp just Napster i debatten om direktivet när hon intervjuades av Internetstiftelsen: “Då hade vi exakt samma diskussion. När tjänsten skulle förbjudas hävdade kritikerna att vi inte längre skulle kunna lyssna på musik. Effekten blev istället att Itunes skapades, en tjänst där upphovsrättsinnehavaren kunde ta betalt. Det i sin tur banade väg för Spotify. Den här typen av lagar brukar driva fram nya bra affärslösningar och tjänster.”

Vilken hisnande tanke – att människor och marknadsekonomin kan komma upp med nya lösningar, trots ny lagstiftning.

Istället för att betala dessa aktörer för material satsar nu Facebook och Google miljoner på att fälla förslaget. Av den enkla anledningen att de drabbar dem själva. Storbolagen i Silicon Valley vill inte bli reglerade av övervintrade byråkrater och politiker i Bryssel. Det är inte svårt att förstå.

Det är inte heller svårt att förstå att detta är en debatt som därför politiserats kraftigt. Det som hade kunnat vara en konstruktiv diskussion om spelregler på internet, och en befogad kritik mot nätjättarnas inflytande reduceras nu till “Dumma Bryssel”.

En debatt som mest får en att vilja logga ut.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.