Därför får M nu dela SD:s svarta arv

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Lars Pehrson/SvD/TT

Det var på årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz 1945 som Anna Kinberg Batra tillkännagav att Moderaterna ska samtala med Sverigedemokraterna.

Emerich Roth överlevde Auschwitz. Torsdagen 2 mars publicerade han ett öppet brev i Svenska Dagbladet. Hans omdöme av moderatledarens vägval var: ”Du riskerar på ett ödesdigert sätt att normalisera och bana väg för ondskan”.

SD är inte vilket parti som helst. Det har rötterna i svensk nazism och representeras inte sällan av människor som återkommande ertappas med främlingsfientliga och rasistiska åsikter. Trots detta växer partiet i opinionsmätningarna.

Det finns inga skäl att inte lyssna på honom när Emerich Roth säger att han för sin del är övertygad om att Kinberg Batra är ”demokrat och humanist”. Samma inställning måste också gälla när han varnar för vilka ödesdigra konsekvenser ett sådant samarbete kan få.

Det minsta partiets många maktsugna män och kvinnor kan göra i det här läget är att ta hans ord på allvar:

”Det är sant att Sverigedemokraterna har bytt om till kostym och hyfsat språket, med man behöver bara skrapa lite grand på ytan för att bli varse vilka idéer dessa kostymer hänger på och vilka krafter som döljer sig under det tunna ytskiktet. Ondskan uppenbarar sig i olika skepnader, men oavsett vilka titlar den ger sig är det samma hat och samma mekanismer som driver dagens hatare, som de jag upplevt tidigare i mitt liv. Om ni inte lyssnar på oss, som har överlevt Förintelsen och upplevt hatets och våldets yttersta konsekvenser, vilka ska ni då lyssna på när alla vittnen är borta?”.

Att det finns moderater som inte gillar kopplingen och tycker att det är ”brunsmeta” partiet, det väger lätt i sammanhanget. Det säger mest något om hur djupt förnekelseinstinkterna sitter.

Helt klart är det att Moderaterna har öppnat sig för kritik som rätteligen bara borde tillfalla SD. Nu tvingas Anna Kinberg Batra dela det historiska och svarta arvet från nazismen, vars koncentrationsläger Emerich Roth har egna erfarenheter av.

Vem kan med hedern i behåll påstå att han inte vet vad han talar om?