Centerns ”sakpolitiska samsyn” är inte riktigt som alla andras

”De här kraven ska ses som tydliga krav för S att acceptera eller att förkasta för att vi ens ska kunna överväga om vi ska tolerera Stefan Löfven i statsministeromröstningen. Det är upp till S att begrunda de krav som vi kommer att lägga fram till dem”, säger Annie Lööf i en intervju med Dagens Nyheter.

Det handlar om sänkta skatter på jobb och företag, att avreglera och liberalisera bostads- och arbetsmarknaden, om att säkra valfriheten i välfärden. På listan finns också frihets- och äganderättsreformer för landsbygden men också kraftigt sänkta marginalskatter, reformerade turordningsregler, en liberalare arbetsrätt och friare hyressättning.

Det Centern kräver för att göra en socialdemokratiskt regering möjlig, är således inget mindre än att Stefan Löfven inte bara bryta med allt han sagt i valrörelsen, utan också med i praktiken alla rörelsens historiska positioner.

Centerns utspel bygger på ekvationen att S alltid väljer makten framför prinicperna. De sakpolitiska krav som ställs är dock så långtgående inom bland annat arbetsrätten, skatterna och valfrihet i välfärden att det hela ter sig som en omöjlighet på förhand.

Den linje som Annie Lööf pekade ut för sitt sonderingsuppdrag, att se var det fanns likheter och om dessa räckte för att släppa igenom en regering, torde därmed ha uppfyllts. Men vad c-kraven visar är att ”sakpolitisk samsyn” nu har kommit att betyda raka motsatsen.

Behövdes det verkligen ett talmansuppdrag för att komma fram till det?