Budgeten: Det blev dagen då alla tittade på – Ulf
Men inte enbart mot honom, Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, utan mot omgivningen: Vilka kompisar har han kvar?
Så där stod han i talarstolen och, inte utan poänger, skojade om att han varit osäker på vilken Andersson han skulle möta under budgetdebatten, Magdalena eller Ulla, Vänsterpartiets förhandlare. ”Tolv av de här 40 miljarderna har beställts, eller kommenderats fram, av Vänsterpartiet”, sa Kristersson och, i ett anförande som till form bar en blivande partiledares dräkt, inledde: ”Här saknas fokus, här saknas prioriteringar, här finns inte heller en seriös analys av Sveriges problem.”
Blivande partiledaren Kristersson fortsatte långt bortom tabellverken och teknikaliteterna och passade på att upprepa kärnan i det idéprogram för Moderaterna, ”Land för hoppfulla”, som han var med och författade redan 1997: ”Varje människa är i grund och botten en tillgång”, sa han, med såväl regeringen som Sverigedemokraterna som adressater, om än av olika skäl.
Utan att här återigen gå igenom det närmast förtvivlade utanförskapet på arbetsmarknaden för en grupp om snart 300 000 personer, där andelen nyanlända med bristfällig utbildning växer, kan vi helt kort illustrera med arbetslöshetsläget i Borås kommun förra veckan, vecka 37. Då var 1 519 personer födda i Sverige öppet arbetslösa eller sökande i program med aktivitetsstöd, 24 färre än veckan före. I samma kategori var de utomeuropeiskt födda men bosatta i Borås betydligt fler, 1 941 personer, och en aning f l e r än veckan före. Tydligare kan utmaningen inte beskrivas.
Det är om just denna grupp människor som svensk politik kretsar, och måste kretsa, eftersom så långt mycket mer av samhälleliga och mänskliga värden än kostnadsposter i budgeten påverkas negativt. Men av såväl taktiska som ideologiska skäl är socialdemokratin förhindrad att på allvar agera – åtminstone före valet.
I stället har det blivit som med traineejobben, förra valrörelsens Stora Plan där Stefan Löfven utlovade 32 000 platser. Nu har regeringen beslutat att lägga ner spåret och till riksdagen kom Ulf Kristersson med en uträkning om att av de totalt 749 tillsatta traineejobben har 52 lett till riktiga jobb. ”Kostnad per jobb” beräknas då till elva miljoner kronor – skyhögt mycket mer än priset per jobb för den av S på sin tid så hårt kritiserade sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga.
Jo, Kristersson har kompisar kvar. ”Klyvningen av Sverige fortsätter. Regeringen gör ingenting för att få in nyanlända i jobb”, sa Centerns talesperson Emil Källström och talade om att ”valfläsket osar bränt”. ”Hur känns det att bryta ditt löfte till svenska folket?”, frågade Mats Persson (L) om det famösa löftet om EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Kristdemokraternas Jakob Forssmed la inte heller fingrarna emellan.
Där stod alltså en samlad Allians-kvartett och riktade snarlik kritik mot S-MP-V-budgeten. Frågan som blev hängande i luften var förstås: Så varför gör ni inte gemensam sak och röstar bort den redan i höst, för landets bästa?
Denna ledarsidas svar känner ni. Alliansen är, trots allt, inte redo. Men budgetdebatten påminde om att Kristersson har goda möjligheter att samla ihop gänget igen till valet, bara alla verkligen vill söka makten, tillsammans.