Amanda Broberg: Top Gun kan hjälpa försvaret rekrytera fler
Det svenska försvaret tronar utan tvekan på minnen från fornstora dagar. Trots att den politiska pendeln har svängt och anslagen nu ökar så återstår de djupa spåren av nedrustning som följd av nedprioritering. I Försvarsberedningen rapport föreslås bland annat att antalet anställda inom Försvarsmakten ska öka från 60 000 till 90 000 personer. Vad försvaret ska bli är alltså de flesta överens om – större och starkare. Frågan om hur talas det mindre om. Det visar inte minst regeringens ovilja att hosta upp de saftiga slantar som krävs för att rusta upp.
Annat var de i mitten av åttiotalet. Efter mobilisering samlade försvaret över 800 000 man inklusive hemvärnet och försvarsanslagen var aldrig under det i dag beryktade tvåprocentsmålet som Nato kräver. Kalla kriget var ett kyligt faktum att förhålla sig till och på biograferna gick actionrullen Top Gun med Tom Cruise i huvudrollen som stridspiloten Maverick.
I USA satte Vietnamkriget djupa spår och opinionen hade formats därefter. Men behovet av att rekrytera fler till militären fanns alltjämt. Filmen Top Gun premierade 1986 och blev snabbt en succé. Att produktionen var ett samarbete med Pentagon, som frikostigt lånade ut dyrbar rekvisita från militären visste färre. Hollywoodrullen blev sin tids “Vi vill ha dig i USA:s armé”-rekryteringsaffisch. Men med Tom Cruise istället för Abraham Lincoln som ansiktet utåt. Det visade sig vara en mycket effektiv metod. Amerikanska flottan satte upp rekryteringsbås utanför biosalongerna där filmen visades och snart visade opinionsmätningar på ökat förtroende för den amerikanska militären. Top Gun-effekten var ett faktum.
År 2011, 25 år efter att filmen släppts, skriver The Washington Post om filmen som början på en nära relation mellan Hollywood och Pentagon och benämner den “filmen som fick USA att älska krig”.
Men egentligen har Top Guns tjusning har aldrig handlat om krig eller hjältemod. Förutom den obligatoriska dosen romantik med tillhörande filmkyss så är det så är det en renodlad actionfilm. Det är en rulle med fart i, perfekt inramad med kakiuniformer, pilotbågar och de senaste stridsflygplanen. Kanske handlade Top Gun-effekten helt enkelt om att det verkade häftigt att ta värvning i den amerikanska militären. Precis som TV-serier som Suits och Grey’s anatomy gör att människor flödar till jurist- och läkarutbildningarna så fick Top Gun de en gång i tiden att ta värvning i militären. Populärkulturella intryck formar mer än man tror, och är i många avseenden den bästa marknadsföringen i världen – just för att de inte uppfattas som reklam.
I Sverige har Försvarsmakten länge försökt locka fler rekryter med kreativ marknadsföring. Det är den tvångsmässiga balansgången mellan att å ena sidan få militärtjänstgöring att framstå som något ädelt, och å andra sidan inte glorifiera krig som har lett till en såväl förvirrad som försvagad bild av Försvarsmakten. Deras senaste reklamkampanj med devisen “Kom som du är” innehöll bland annat budskapet att man faktiskt kan vara både feminist eller född i ett annat land och anställd inom Försvarsmakten. Att betona den typen av självklarheter gör bara någon med riktigt dåligt självförtroende. Den stereotypa bilden av Försvaret som reklamfilmen inleds med göds med den typen av marknadsföring mer av de själva än av någon annan.
Det ständiga behovet av inkludering blir en normalisering av försvaret, där man trots högt ställda krav plötsligt kan komma som man är. Eller som i en annan reklamkampanj från 2016 “Hur många skäl behöver du?” där anledningarna att söka till försvaret varierar mellan att man vill försvara allas rätt att vara den man är, till att man behöver ett studieuppehåll eller vill flytta hemifrån. Det är en banalisering och en idealisering på samma gång. Men det är allt annat än vad Försvarsmakten och den vardag man har som anställd där är.
Top Gun erbjuder visserligen Hollywood-versionen, men kanske är den mer riktig än både krigsfilmer och Försvarsmaktens reklamfilmer. Den skildrar helt enkelt den vardag man försöker locka rekryter till. Det är teori och praktiska övningar, det är disciplin och vänskap. Det är viktigt, men också väldigt häftigt.
I Top Gun pratar huvudpersonerna Maverick och Goose inför en flygtur om “The need for speed”, översatt till behovet av fart. Där har Försvarsmakten ett bra skäl att marknadsföra för att fler ska söka en militär grundutbildning: Behovet av fart. Eller så kan de bara lägga ner de politiskt korrekta reklamfilmerna och försöka få någon att producera en actionfilm som utspelar sig i Försvarsmakten. Då lär rekryteringen gå av bara farten.
