Amanda Broberg: Slösa känslor och spara pengar
Målgruppen är tydlig: den unga, och tekniskt upplysta, generationen. Men pengar spenderas inte bara på tjänster, utan också på upplevelser och prylar. Denna typ av konsumtion problematiseras sällan. Tvärtom har den fått stämpeln som något fint i form av fenomenet att unna sig själv. Just det ordet har jag funderat mycket på. Vad är egentligen belöning? Vad är egentligen bestående?
När jag var yngre läste man i tidningen Lyckoslanten om de två personlighetstyperna Spara och Slösa. Det var uppenbart, om än mellan raderna, att Spara, det var den sunda karaktären. Hon var långsiktig och målmedveten. Slösa däremot agerade kortsiktigt och i stundens ingivelse. Och hade desto mindre pengar över i slutet av månaden.
I dag känns det som att just slösa istället blivit normen när det kommer till ungas konsumtionsmönster. Människor börjar konsumera allt lägre ner i åldern, och blir tidigt exponerade för marknadsföring. Näthandeln gör att shopping på faktura är möjlig, bara knapptryck bort. Samtidigt visar en undersökning från 2017, som Swedbank och Sparbankerna har gjort, att bara varannan ung person mellan 20 och 29 år sparar till en framtida bostad. I juni skrev Finansinspektionen att antalet konsumtionslån ökar i Sverige. Det verkar som att pengar, intjänade som lånade, i allt större utsträckning går till tillfällig konsumtion, snarare än bestående investeringar.
Ofta beskrivs konsumtionen som ett sätt att skapa en vackrare bild av det skyltfönster till liv man visar upp sociala medier. Men jag tror också att det handlar om att belöna och unna sig själv fått en mer upplyft roll. Nya högtider som “World single day” dyker upp, och handlar om att singlar ska köpa något fint för att fira sig själva. Fenomenet att köpa en julklapp till sig själv, eller unna sig en resa eller en middag på restaurang blir också allt mer accepterat. Dyra skönhetsbehandlingar och ingrepp blir mer vanligt förekommande, och sparesorter finns över hela landet. Att slösa pengar på sådant beskrivs inte längre som något dåligt i samma bemärkelse, utan snarare som ett sätt att belöna och investera i sig själv.
Att vilja premiera sig själv med olika typer av konsumtion, är det så fel då? Jag blir oroad när jag tänker på alternativet. I ett reportage från den amerikanska tidskriften The Atlantic, publicerad i SvD (15/12) beskrivs olika indikationer som alla tyder på en sak – dagens ungdomsgeneration har mindre sex, och färre intima relationer. Reportaget tar bland annat läsaren till Northwestern University i USA, där psykologiprofessorn Alexandra Solomon håller en kurs om relationer och äktenskap. Hon menar att många unga som hon träffar försökt “låta bli” att bli kära under studietiden, för de helt enkelt skulle kunna förstöra deras planer.
Nittiotalister beskrivs som betydligt mer rädda för intimitet, på alla möjliga plan, än tidigare generationer. Och de beter sig därefter – både beträffande sex, men också när det kommer till förbindelser och relationer.
När det kommer till känslor och intimitet är alltså ungdomsgenerationen oerhört sparsam. Rädslan för intimitet gör att man hellre låter bli att träffa någon. Bekräftelse finns, som snabbmaten och taxiresan, i en annan app i telefonen. Fast data från dejtingappen Tinder visar att en väldigt liten andel av antalet matchningar mellan två personer, leder till ett faktiskt möte.
Mönstret är tydligt. När det kommer till att satsa på sig själv verkar många unga vara riktigt slösaktiga. Man unnar sig tjänster, resor och fina prylar. Beträffande känslor och relationer tycks många vara raka motsatsen. Den självständighet som konsumtionsmönstret rättfärdigas med, verkar helt enkelt ske på bekostnad av ensamhet.
Det gör mig rädd. För den största belöningen är inte att köpa den där väskan eller smartphonen. Den största behållningen i livet är faktiskt mänskliga relationer. Och att våga öppna upp sig, och vara lite slösaktig med sina känslor hade nog fler mått bra av. Därtill hade det nog gjort många relationer mer bestående. Det bästa av allt? Det kostar inte en krona.
