Broberg: Om Kristallnatten må vi berätta, mot antisemitismen må vi kraftfullt markera

Ledare ,

Inatt är det åttio år sen Kristallnatten där judar trakasseras, skadades och fördes bort i Hitlers nazityskland. Och fortfarande talar vi om antisemitism.

Minnesstund på 70-årsdagen av Kristallnatten  i Jeschurun Synagoggan i  Stockholm.
Foto: FREDRIK PERSSON / TT
Minnesstund på 70-årsdagen av Kristallnatten i Jeschurun Synagoggan i Stockholm.

Och om detta må vi berätta. Under förintelsen bragtes miljontals judar om livet i ett av jordetidens mest utstuderade och barbariska folkmord. Ännu fler lämnades med ögon som sett saker ingen människa borde se, och förluster vars smärta är allt för svår att föreställa sig.

Glassplittret som låg krossat i natten på Berlins och Tysklands gator - förstod inte omvärlden redan då vilket hat som släppts löst? Följde de maktlöst nazismens skoningslösa ström? Och vilken maktlöshet i världen kan få människor att kollektivt kapitulera inför sådan ondska?

Heidi Friéd är en av de judinnor som överlevde, och över åren har hon berört många med historien om sitt fruktansvärda livsöde. Hennes första bok heter “Skärvor av ett liv”. Det var just vad som låg på gatorna efter Kristallnatten – skärvor av människors liv.

En stilla undran: Har mänskligheten lärt sig något? Och sen: Varför behöver mänskligheten lära sig att inte begå sådan ondska?

Men antisemitismens långa hand lever kvar. Näven är inte alltid knuten, den slår inte alltid, men den finns där. Den författar antisemitiska konspirationer och den tar fundamentalister i hand, den vinkar åt nazister, som fortsätter att basunera ut sitt judehat.

Det handlar om medlemmarna i SSU i Skåne som spred inlägg, där Egyptens president målades ut som “sionistisk agent” med en “judisk mor” och bilder på barn som bränner en israelisk flagga.

Det handlar om Ilmar Reepalu (S), förre detta Kommunstyrelsens ordförande i Malmö, som i mars 2012 påstod han att: "SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat", ett påstående som var helt grundlöst.

Det handlar om sverigedemokraten Joel Ankar som arbetade för partiet i EU-parlamentet, och som på flashback sa att han skulle använda sin roll som jurist mot “krokiga judegubbar” och kallade kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki för “judesvinet”.

Olika grader i antisemitismens helvete förvisso, men likväl tankefigurer som bygger på en fientlig tradition gentemot den judiska befolkningen. Och likafullt helt oacceptabelt.

På senare tid har det uppstått en debatt om huruvida trettiotalet är tillbaka. Ibland känns det onekligen så. För bara en dryg vecka sedan skakades världen av massmordet i en synagoga i Pittsburgh i USA. Elva personer fick sätta livet till när en gärningsman vid namn Robert Bower tog sin in mitt under deras sabbatsfirande och började utdela skott medan de antisemitiska slagorden haglade. För knappt ett år sen kastades brandbomber mot synagogan i Göteborg, bara några mil från Borås, medan en ungdomsfest pågick. Gudskelov, kom ingen till skada. Men den judiska församlingen måste lägga miljonbelopp på säkerhetskostnader på grund av hotbilden, pengar som istället hade kunnat gå till verksamheten. I Malmö några mil söderut drar sig judar från att bära kippa offentligt.

Kanske är inte trettiotalet tillbaka. Men kan det handla om att samhället inte förmått markera tillräckligt kraftfullt mot antisemitismen alltsedan trettiotalet tog slut? Oavsett vilket, handen kastar brandbomber, handen tar upp en pistol och avrättar. Hatet och våldet mot judar fortsätter att breda ut sig.

I dag finns det mellan 600 och 700 förintelseöverlevare kvar i Sverige. Om detta har de berättat. Om och om igen tar de upp skärvorna av sina liv och visar dem. Skärvor som vittnar om en ondska ingen borde orsakat, som ingen värld borde skådat.

Ändå visar antisemitismens rätta ansikte sig om och om igen, och använder sina händer. För att dela antisemitiska inlägg, devalvera judars utsatthet, och döda judar när de firar sabbat i sin synagoga.

Det räcker nu. Varje hand som lyfts i antisemitismens tecken ska möta tusen andra händers motståndskraft. Om detta må vi inte bara berätta. Mot detta må vi kraftfullt markera.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.