Amanda Broberg: Låt Harry Potter få sköta kampen mot ondskan
Den ensamstående mamman som fick en bokidé i en dröm och började skriva på caféer är i dag världens bäst betalda författare. Berättelsen om hur J.K Rowling började den sju böcker långa resan är svår att inte tycka om. Manuset till den första boken Harry Potter och de vises sten refuserades av en rad stora förlag. Men Rowling fick till slut napp och böckerna blev en succé världen över. Om någon symboliserar Rowling författardrömmen som faktiskt gick i uppfyllelse.
Böckerna om pojken med det blixtformade ärret utgör en episk berättelse. Den tydliga konflikten mellan ont och gott, och budskapet om mod och vänskap som går som en röd tråd genom de sju böckerna har berört många. Den tydliga skillnaden mellan gott och ont är ett klassiskt tema, och dag går det igen i hur många unga betraktar samhället.
Att konflikter hämtade från kulturen integreras i politiken är inget ovanligt. Bara de senaste månaderna har Netflixserien Störst av allt, som bygger på boken med samma namn av Malin Persson Giolito, har tagits för en slags allmän skildring om den svenska överklassen. HBO-serien Tjernobyl fick vissa att vädra kärnkraftsmotstånd. Och The Handmaid´s Tale, också en HBO-serie som bygger på böckerna av Margaret Atwood har tagits en som profetia på vad konservativa och högerextrema krafter kan göra med ett samhälle.
Kanske har narrativet om det onda och goda blivit ännu mer aktuellt sedan höger/vänster-skalan börjat urholkas. I dag är det mer populärt än någonsin att beskriva vissa åsikter som onda eller goda värderingar. Världen över har president Donald Trump blivit en personifiering av det dumma i politiken.
Att utvecklingen är sådan går dock sannolikt att förklara med växande extremism och populism, snarare än Harry Potter-böckernas genomslag. Samtidigt har berättelsen format den yngre generationen som börjar ta plats i politiken.
Sensmoralen om att bekämpa det onda är i grunden bra. Men det är mer ett tacksamt tema i en sagobok, än en nyttig politisk vision. Debatten hade mått bättre av mindre domedagsprofetior och definitiva uppfattningar. Men framför allt hade böcker och filmer mått bättre av att få vara just det, snarare än uttolkade politiska budskap.
