Amanda Broberg: Konservativa tjejer borde ta livsstilsfrågorna med en klackspark
Tjejerna vi får följa i det stora reportaget i Expressen (10/2) är alla under 25 år, betecknar sig som konservativa och har uppdrag i KDU. Men i ärlighetens namn kretsar reportaget, som försöker fånga en ung politisk strömning i tiden, mer kring olika ståndpunkter om livsstilskonservatism, och varför man visst får bära klackar, än vad de gör kring politiska sakfrågor.
Att fler unga tjejer engagerar sig politiskt ligger nära till hands att beskrivas som ett egenvärde. Men kanske ligger också en inneboende problematik i det. För när dessa unga tjejer beskrivs, och intervjuas, ligger just tonvikten vid att de är unga kvinnor som är konservativa, och inte vid deras politiska engagemang.
Inte någonstans i reportaget – som ska fånga en större politisk rörelse – berörs djupare sakfrågor. Inte ens av den karaktären som Kristdemokraterna själva gillar att profilera sig inom, som vård och familj. Med undantag från ett uttalande om att det råder en “babyboom” i bloggvärlden berörs inte frågor om familjebildning heller avsevärt.
Fienden är tydlig – de politiskt korrekta vänsterfeministerna. Dessvärre är själva konflikten förhöjd i dunkel. Att kvinnor ska få vara hemma om de vill och slippa politiska pekpinnar tycks vara ett mantra. Det logiska felslutet i det resonemanget är att inget hindrar kvinnor från att vara det i dag. Att det är dåligt för samhällsekonomin tåls att konstatera, men jämställdhetsdebatten, och den politiska debatten generellt i KDU tycks stanna inom ganska snäva ramar som berör livsstil.
En fråga som också lyfts är att det faktiskt inte finns någon motsättning mellan att vara för jämställdhet och bära klackar. Även här är både fienden och konfliktlinjen otydlig. Debatten ska ha fötts ur en insändare där det påstods att klackskorna var ett uttryck för patriarkatet. Det finns också ett annat ord för att plocka upp konflikter, som i detta fall från en enskild insändare, och försöka göra dem till stora politiska skiljelinjer. Det brukar heta att slåss mot väderkvarnar.
Det är också det splittrade intryck som KDU-linjen som manifesteras i reportaget ger. Å ena sidan ett stort självförtroende kring att “KDU ligger rätt i tiden”, å andra sidan en samhällsdebatt om jämställdhet som beskrivs som närmast förgiftad av feministerna.
Att vara hemmafru, ung mamma, ung maka eller bära klackskor är mig veterligen inget som på något sätt är förbjudet i dag. Allra mest är det inte heller en politisk fråga, utan snarare en fråga om livsstil. Att den politiska sfären ska blanda sig i hur människor lever sin liv och familjeliv, brukar inte vara en åsikt som faller i god jord hos konservativa.
Kanske hade den unga konservativa rörelsen mått bättre av att prata mer om politiska sakfrågor, än att slåss mot väderkvarnar som mest tycks framträda på insändar och kultursidor. Med den insikten kanske de kan ta livsstilsfrågorna med en klackspark, istället för att göra politik av rätten att bära klackar.
