Amanda Broberg: Kanske visste vi att Annie Lööf var Trubbel?
Nu lyser solen genom trädens röda kronor Nu surrar journalister och politiker suckar överallt Nu stryker vinden över slottet tre kronor Men borta vid riksdagen är det visset, mörkt och kall
Här är blockgränsen låst och samarbetet snårigt Och lika hopplöst trist som väljarna lagt sin röst Vid Rosenbad där osar maktens ljuva dofter Men i riksdagen är läget hopplöst denna höst
Annie levde lycklig här med sig och alliansen Ett borgerligt liv utan att bry sig om att av sossarna bli frälst Försonad med sin karaktär för hon har alltid Kunnat stå pall mot bruna SD när som helst
Men nu har jag nekat makten till de ena eller andra Och varit anständig tills alliansen krossades en dag Det börja med ett regeringsunderlag med någon annan Någon som var så mycket sämre än jag
Vårt gräl tog sonderingsveckor, ropen blandades med gråten Men utåt försäkrades det att jag var alliansens fina vän Tills du bekände att du kunde ha en regering utan mig i båten Då blev det dödstyst här i riksdagen igen
Ifrån den stunden var den mannen dubbelt hatad Han hade lekt med mig och Jan ett litet tag Och vi kände oss som vi båda blivit ratade Vi ville slåss och gick mot alliansens nederlag
Jag hade träskon beredd under kavajen När statsministern kom ut i slips och sa goddag Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata Men jag stammade aldrig, jag visste vad jag sa
Och jag blev bjuden på arbetsrätt och poster som minister Och kunde inte få mig till att säga nej Och när vi skildes var bästisar och bundis Och jag tog skon jag skulle äta med hem till mig
Jag går omkring i mitt parti bland alliansens ruiner Jag trampar runt i resterna utav vårt liv Men ni skall aldrig ge mig pikar om borgerliga doktriner Och aldrig mer ska jag vara någon annans exklusivt
Nej åt opinionen ska vi binda vackra kransar Och ta mitt parti och mina väljare som dem är Och trots all kärleksbrist och sossighet och att jag chansar SD ska jag hata livet ut, där är jag tvär