Amanda Broberg: Företagare drivs av lustfyllda drömmar
Ofta är verksamheten man fantiserar om att bygga upp tidlösa men njutningsfyllda saker som ett café, ett pensionat eller en restaurang. Drömmen handlar inte om att förverkliga en idé, utan snarare om att förverkliga en idyll.
När politiker vurmar för ett mer företagarvänligt klimat är det inte alltid för att de är på drömmarnas lag. Snarare är de på samhällsekonomins sida. Företagande beskrivs i dag närmast som en ekonomisk allmännytta, vars främsta syfte är att inbringa skattepengar och skapa arbetstillfällen. Bara språket illustrerar tydligt hur långt ifrån enskilda människors strävan efter att skapa något som den ”företagarvänliga” opinionen befinner sig i dag. Politiker talar sig gärna varma om skattelättnader, men pratar mer sällan om hur mycket byråkrati och regelkrångel som försöker stöpa en oförutsägbar och kreativ verklighet i en fyrkantig mall.
Paret Mandelmanns har på TV-rutan personifierat drömmen om att driva eget. Deras gårdsbutik tar fram egenproducerade och ekologiska varor som flirtsalt och lyckomarmelad. Men för två år sedan gjordes bedömningen att vissa av de kreativa produktnamnen inte uppfyller standarden, då de innehöll ord som inte var ingredienser i exempelvis marmeladen. Marmelad kan ju innehålla björnbär och hallon, men faktiskt inte lycka. Det sätter verkligheten stopp för – lite som byråkratin sätter stopp för drömmar.
Denna typ av regler som ger larviga utfall, talar inte politiker om. Kanske eftersom det inte är främst för sylttillverkare och butiksägare man vill underlätta för, utan snarare för digitala enhörnignsbolag som passar bättre in i den svenska framgångssagan.
Trots att de lokala butikerna, caféerna, gästgiverierna och restaurangerna står i ständigt skymundan till förmån för storskaliga och multinationella kedjor så lever drömmen om det lilla och unika alltjämt. Hur kommer det sig annars att så många vill lämna det trygga hamsterhjulet med fast anställning och betald semester, för oregelbunden arbetstid och ojämna intäkter?
Människor drömmer om att med sina företag jobba med att erbjuda till andra människor det de ägnar sig när de inte jobbar. På sätt och vis är det oerhört genuint, att själv arbeta när andra är lediga, för att erbjuda andra människor en värdefull fritid. Det kan handla om paret som åker bort en helg och bor på pensionat över sin bröllopsdag, barnfamiljen som älskar att fika hembakt på lördagarna eller det äldre paret som går ut och äter lunch på det lokala värdshuset varje dag. Företagarna som erbjuda denna guldkant på människors tillvaro, har själva lämnat en mer inrutad tillvaro för att förverkliga den drömmen. Låt dem inte mötas av ännu mer inrutad byråkrati.
Nog blir inte människor mer lyckliga av ännu ett opersonligt och internationellt cafékoncept, eller ytterligare ett kaxigt techbolag. Enligt vissa bedömningar kan inte heller marmelad innehålla lycka. Men kanelbullen på det lokala caféet, matbiten på det gamla värdshuset, eller för den delen resan till pensionatet som kan berätta en fantastisk historia, kan kanske göra livet lite mer värdefullt.
Politiken kan inte heller göra människor lyckliga, men den kan underlätta för att fler ska kunna följa sina drömmar. Och den förverkligade idyllen kan i sig skänka lycka åt alla som får vara en del av den.
