Amanda Broberg: FN borde bli mer som Dag Hammarskjöld igen
Att hjälporganisationer och FN-organ arbetar för mänskliga rättigheter och mot fattigdom är oerhört viktigt. Men när det är skarpt läge kan inte heller FN bara syssla med välgörenhet. Uppdraget som medlare i konflikter måste stärkas, och FN måste kunna vara en stark och stabil punkt i en krigsdrabbad värld.
För att detta ska bli möjligt måste man reformera den grundläggande låsningen – vetorätten i Säkerhetsrådet. Detta har inte minst i Säkerhetsrådets passiva hantering av Syrienkriget, eftersom Rysslands veto inte möjliggjort annat. Men dåligt åldrade teknikaliteter kan inte stå i vägen för ett aktivt fredsuppdrag.
FN kan inte vara en byråkratisk och passiv organisation, där inkludering sker till varje pris. I FN:s råd för mänskliga rättigheter sitter Saudiarabien, vars säkerhetsstyrka nyligen mördade journalisten Jamal Khashoggi på sitt konsulat i Turkiet, ekiperade av andra skurkstater som Kina, Egypten, Kuba och Irak. Att dessa länder sitter där, trots en uppenbar oförmåga att upprätthålla fri-och rättigheter i de egna länderna undergräver förtroendet för FN.
Sverige må inte spela en huvudroll i FN i dag, men en gång i tiden var det just en svensk som var Förenta nationernas protagonist – generalsekreteraren Dag Hammarskjöld. Det är också Hammarskjöld som bäst personifierar vad FN borde vara. En person vars arbete präglades hans egna samvete och pliktkänsla såväl som en kompromisslös handlingskraft. Hammarskjöld dog tragiskt i en flygplansolycka när han var i full färd att mäkla i den rådande Kongokrisen. FN borde vara mer som Hammarskjöld och mindre av möten i FN-skrapan på Manhattan och ständiga veton i säkerhetsrådet.
“Vägen valde dig, och du skall tacka” skrev Hammarskjöld i hans dagbok Vägmärken, som gavs ut postumt efter hans död. När det kommer till FN måste de välja en bättre väg än den passiva som råder nu, och alla de människor som lever i krig och fattigdom kommer vara tacksamma.
