Broberg: Feminism för vem?

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Ebba Busch Thor verkar vara den enda som kan leva upp till hennes egna kvinnoideal.
Foto: Adam Ihse /TT
Ebba Busch Thor verkar vara den enda som kan leva upp till hennes egna kvinnoideal.

I veckan skrev Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor ytterligare en artikel (Aftonbladet 28/8) om att Sverige behöver en ny typ av feminism. Men vad är det egentligen Busch Thor, och hennes feminism, står för?

Stundvis verkar den handla mer om familj än om feminism. Hjärtefrågorna är intimt förknippade med mammarollen, livsstilen och kärnfamiljen. Det är föräldraförsäkringen, och att de politiska klåfingrarna och pekpinnarna ska hållas långt borta från den, som är i ständig fokus.

Samtidigt är det relevant att ställa sig frågan om vilken roll kvinnan tillskrivs i dagens moderna familjebildning. Lika uttag av föräldraledighet och en spikrak karriär ska kombineras med närvarande föräldraskap. Det är ingen lätt ekvation. Och framför allt är det en ekvation där kvinnorna tycks kämpa betydligt mer än männen.

I en text i Expressen (15/5) i våras skriver Joel Halldorf hur han ser en ny generations kvinnor revoltera mot en gammal feministisk norm som upplevs kontrollerande. De friheter man får åtnjuta tar vissa för givet, säger somliga och hytter argt med näven. Det mest intressanta går dock att hitta i den replik (Expressen 19/5) som Anna Björklund, programledare i tankesmedjan i P3, skriver på Halldorfs text.

“Det finns ingen vuxenvärld med ett facit” lyder rubriken. Och just i avseendet familjebildning verkar det stämma. Ty det familjeliv som i dag ska kombineras med båda föräldrarnas karriärbana saknar inte bara facit – det är en oerhört svårlöst.

Trots generös föräldraförsäkring, offentligt finansierad förskola och rutavdrag för barnvakter kvarstår faktum: Det jämställda familjeidealet i dag är en svår nöt att knäcka. Och ska man tro Björklund har hon i princip inte träffat någon som lyckats.

Förutom möjligtvis Ebba Busch Thor. Vem annars lyckas bli partiledare innan man är 30, födde två barn med två års mellanrum och vid 32 års ålder bli Sveriges populäraste partiledare enligt vissa mätningar och lyft ett dödsdömt parti till nya höjder. Det är Ebba Busch Thor som är idealet. Jag blir trött bara av tanken.

Med hänvisning till att kvinnor faktiskt kan välja själva ska inga månader kvoteras i föräldraförsäkringen, enligt KD. Jag tycker nuvarande system är ett kvitto på att männen i familjen är dåliga på att välja själva – eftersom de så konsekvent väljer jobb framför pappaledighet.

Det är ingen självklarhet att staten ska finansiera ett system som får en sådan tydlig konsekvens i form av sämre löneutveckling och pensioner för kvinnor. Men det är inte heller en självklarhet att en spikrak karriär går att kombinera med lång föräldraledighet och närvarande moderskap. Men en bra början kan ju vara att fler par delar lika på den skattebetalda gräddfil som den 18 månader långa föräldraförsäkringen är.

Att ett jämställt familjeliv och en blomstrande karriär är svårt att kombinera betyder inte att det är omöjligt, eller att vi borde gå tillbaka till en ordning där ena partnern stod för uppfostran och den andra för försörjning. Men alla är inte Ebba Busch Thor. Och det är helt okej.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.