Broberg: Ett ansvar som hela samhället bär

Ledare ,
Hela samhället har ett ansvar att agera när barn far illa. Dessvärre är Ystad en påminnelse om att samhällsinstanser inte alltid lever upp till sitt ansvar.
Foto: /TT
Hela samhället har ett ansvar att agera när barn far illa. Dessvärre är Ystad en påminnelse om att samhällsinstanser inte alltid lever upp till sitt ansvar.

Från en orosanmälan till Socialtjänsten dröjde det 103 dagar innan man gjorde hembesök. Då uppdagades en förskräcklig och surrealistisk familjs tillvaro. Men trots att mycket pekar på att något inte stod rätt till, valde många att vända andra kinden till.

Fallet med fembarnsfamiljen på Österlen i Skåne har fått stor medial uppmärksamhet. Efter att socialtjänsten gjorde ett hembesök hos familjen utanför Ystad omhändertogs fyra av barnen. De femte barnet, som är myndig, valde att stanna kvar hos föräldrarna.

Kanske är det också kontrasten. Den högskånska idyllen Österlen, känd för Björn Ranelids uppsluppna skånska och pittoreska Ystad med anor från 1200-talet. Vidsträckta fält och äppelträd som blir must i Kivik. Sommargäster, bördig mark och de små orterna runt Ystad där pågatåget fortfarande stannar. Det är platser där man tror att civilsamhället ska spira som mest. Ändå tog det många år innan socialtjänsten knackade på hemma hos skräckfamiljen på Österlen.

I en reportageserie i Sydsvenskan beskrivs den gravt dysfunktionella tillvaron som barnen växt upp i. Barnen uppvisar grova språkstörningar, oförmåga att sköta sin grundläggande hygien själva och en nästintill obefintlig uppfattning om världen runt omkring. När ett av barnen fick en banan av en socialsekreterare, kunde denne inte skala den. Det sistnämnda har ofta fått statuera exempel för de absurda livsvillkor som barnens föräldrar helt och hållet kunnat diktera.

“Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis” lyder en berömd rad i Leo Tolstojs legendariska roman Anna Karenina. Familjen på Österlen överskrider definitionen olycklig – utan tvekan har det varit mycket värre än så. Men också alla destruktiva familjer är det på sitt eget vis, och ofta kan omvärlden ana att något inte står rätt till. Tyvärr är det också allt för ofta som omgivningen ändå väljer att ignorera sådana onda aningar eftersom familjegemenskapen ses som en närmast helig privat angelägenhet.

Det var så barnen i Ystad kunde hållas utanför skolplikt och samhället. Välartikulerade föräldrar menade i möten med kommunen att halva tiden tillbringades utomlands, och att barnen därför gick i en webbaserad skola i Kalifornien. Det tog nio år innan Ystad kommun kontrollera dessa uppgifter, för att finna att barnen inte var inskrivna där överhuvudtaget.

Och trots en orosanmälan dröjde det 103 dagar innan skräcktillvaron bakom de låsta grindarna på idylliska Österlen uppdagades. Bara några mil bort, i den välmående Skåne-orten Bjärred, tog föräldrarna livet av sina två barn och sedan sig själva i fjol. I det senare fallet hade barnet slutat gå till skolan på grund av en kronisk sjukdom.

Det går såklart inte att förutse fruktansvärda händelser som den i Bjärred, eller familjeförhållanden som de i Ystad. Men det går att vara mer uppmärksam.

Vissa föräldrar vet inte sina barns bästa, och ett fåtal gör till och med raka motsatsen till det. Ansvaret att ingripa är socialtjänstens, men att inte ignorera illavarslande tecken och agera är ett ansvar som hela samhället delar – oavsett om man upptäcker dessa som granne, lärare eller handläggare på kommunen.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.