Broberg: Det är fakta - inte manshat

Ledare Artikeln publicerades
Att kriminaliteten ökar i ett mer mansdominerat samhälle är alltså ett naturligt antagande.
Foto: Björn Lindgren/TT
Att kriminaliteten ökar i ett mer mansdominerat samhälle är alltså ett naturligt antagande.

Att fler män dominerar stadsbilden i dag är en upplevelse som delas av många. Statistiken vittnar om att känslan är korrekt. I vissa åldersgrupper har könsobalansen på senare år blivit avsevärd.

I april 2015 bryts den trend som varit konstant sedan den första folkräkningen i Sverige 1749 – männen blir fler än kvinnorna. Det dramatiska skiftet har fått förhållandevis lite uppmärksamhet. Redan 2015 menade den numera bortgångna professorn Hans Rosling att Sverige inom ett fåtal månader skulle ha samma könsobalans som Kina. Bland tonåringar och unga vuxna går det i dag upp till 120 män på 100 kvinnor. Det är ett nytt demografiskt landskap som för med sig en rad problem.

Att män är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken världen över är ett faktum. Detta gäller våldsbrott, egendomsbrott och sexualbrott. Att kriminaliteten ökar i ett mer mansdominerat samhälle är alltså ett naturligt antagande.

Likaså är männen i majoritet i de flesta extremistiska sammanslutningar. Fler män innebär således en bredare rekryteringsbas för sådana sammanslutningar och näring till extremismen i samhället.

Men mansöverskottet leder framför allt till det uppenbara problemet att ekvationen inte går ihop. Medan kvinnor har en styrkt tendens att söka efter en partner uppåt i samhällshierarkin, så blir allt fler män med låg utbildning och mindre blomstrande karriärer kvar. Ofta är det i gamla bruksorter och på glesbygden som de fastnar. Forskaren Bo Rothstein, verksam vid Oxford, talar om män som blir tredubbelt ratade; Först i skolan som de inte klarar, sen på arbetsmarknaden där de inte får jobb, och sen av kvinnorna som ger dem kalla handen.

De enda 20 kommunerna i Sverige i dag som har ett kvinnoöverskott är nästan uteslutande är storstäder, universitetsstäder eller förortskommuner till storstäderna. Kvinnorna är överrepresenterade på högskolor och universitet, och drivande i urbaniseringen. Ur ett teoretiskt perspektiv borde de vara vinnare. De kan välja och vraka på äktenskapsmarknaden, de är mer utbildade och bosatta på attraktiva ställen i Sverige. Att de är färre borde dessutom göra att de värderas högre. I verkligheten gäller motsatsen. Alla samhällen med ett mansöverskott behandlar kvinnor sämre. Otryggheten ökar när män i grupp dominerar allmänna platser och likaså brotten mot kvinnor. Samhällsstrukturerna blir mer patriarkala och situationen för kvinnor betydligt värre.

Det talas ofta om den generösa migrationspolitikens misslyckanden. Dålig ekonomi i kommunerna, våldsbejakande extremism och slitningar i samhället. Men av alla dessa är utvecklingen med ett mansöverskott kanske den mest destruktiva.

Ett samhälle som domineras av män är det absolut bästa receptet för ett kvinnofientligt samhälle. Och nej, alla män begår inte brott, rör sig i extremistiska miljöer eller blir tredubbelt ratade. Men fler män kommer oundvikligen göda dessa problem. Det är inte en misshaglig åsikt, migrationskritik eller manshat – det är fakta.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.