Amanda Broberg: Black Friday är ett symtom på en hysterisk samtid - fira Thanksgiving istället

Eller som någon uttryckte det på mikrobloggen Twitter: 2016 var det Black Friday, 2017 var det Black Weekend och nu 2018: Black Week.

Hysterin verkar inte veta några gränser. PostNord beräknas ha 900 000 paket som ska levereras den kommande helgen. I debatten hörs allt oftare ord som “klimatångest” och “konsumtionsångest”. Men den miljömedvetna diskussionen verkar vara just en diskussion, och inte särskilt mycket verkstad.

Handel är bra, och detaljhandeln gynnas utan tvekan av denna nya högtid. Det är egentligen inte konsumtionen jag vänder mig mot. Likt mellandagsrean kan högtider som innebär att butiker sätter ned priset på varor göra att man kan köpa den där vinterjackan, eller TV-apparaten, som man behövt ett tag till ett billigare pris. Min invändning handlar snarare om den hysteri, som har drabbat hela vår syn på konsumtion, och i förlängningen ekonomin.

En annat veckodag kallades också svart – Den svarta torsdagen som markerade starten på börskraschen 1929. Det är mindre än hundra år sen, men som med de flesta ekonomiska kriser tycks de glömmas bort så fort konjunkturen återhämtar sig. Att köpa saker på faktura och avbetalning har med online-handeln blivit mer regel än undantag. Och det är knappast något vilsamt strosande i butiker som Black Friday innebär, PostNords prognos talar sitt tydliga språk – här handlar det om närmast obehärskad shopping på nätet.

Jag är långt ifrån ekonom men jag vill ändå ställa den ödmjuka frågan: Är det normalt att vi konsumerar så här mycket? När krisen kommer, och då menar jag den ekonomiska, blir fallet längre och hårdare eftersom vi vant oss vid ett normalläge där vi konsumerar oerhört mycket. Betalningen sker ofta senare, och kan både göras efter nästa lön, eller delas upp, med de till synes förmånliga uppläggen som kreditbolagen erbjuder.

Min skepsis är inte egentligen inte grundad i hållbarhetsmotiv, men det tåls att nämnas: Konsumera gärna – men varför denna besatthet av prylar? Alla vet att detta knappast hjälper kampen för en mer ekologiskt hållbar värld. Att reallönerna ökar är bra, men varför går inte människor hellre ut och äter en god bit mat, eller tar en lyxig fika för de där extra slantarna? Och varför är det bara detaljhandeln som har realisation och inte säg, en restaurang eller ett tjänsteföretag?

Istället är det ny elektronik, ännu fler plagg i en redan överfylld garderob och smink och skönhetsprodukter trots att det knappt får plats mer i badrummet. På Facebook ser jag insamlingar till barnen som svälter i Jemen. Bilder på utmärglade bebisar som får hjärtat att brista. Vissa uppmanar att skänka pengar, istället för att konsumera. Ett ypperligt initiativ, tänker jag, men ser sorgset att den insamlade summan knappt kan motsvara en bråkdel av värdet på de nästan en miljon paket som ska skickas ut under helgen.

Kanske handlar det om att bry sig mer om varandra. Både barnen i Jemen, och för den delen Sydsudan, som svälter till döds när vi klickar hem kläder på nätet. Men också om varandra. Varför kan inte familjen som beställer hem pryl efter pryl istället gå ut och äta och få tid för varandra? Eller se en ny film på bio? Det är miljövänligare, och vänligare, än att låta nya saker fylla hemmet, och tomrummet som uppstår i samtiden där blicken oftare är fäst på en skärm än på sin familjemedlem.

Men, eftersom jag inte tänker komma med onödigt många pekpinnar. Om ni nu ska konsumera på Black Friday kan ni åtminstone fira den högtid som faktiskt är den egentliga – Thanksgiving. Tillaga den goda maten – kalkon och sötpotatismos, och ta er tid för vänner och familj, och viktigast av allt: tacksamhet. I skrivande stund ska jag ikväll fira högtiden för andra året i rad, och den har kommit att bli en fin ny tradition.

Testa! Jag lovar er att det värmer mer än alla coola prylar i världen.