Amanda Broberg: Är graviditet en obetydlig sträcka till födseln?
Att tillåta en annan kvinna, utan ekonomisk ersättning, att vara en “värdmoder” åt ett annat par och alltså bära deras barn under graviditeten bjuder in till en rad etiska såväl som praktiska frågor.
Men i stället för att ta i de mer snåriga resonemangen har debatten en tendens att bli en kamp om uttolkningen av vad kvinnans frihet egentligen innebär. Å ena sida de som menar att detta skulle innebära en exploatering av kvinnor, där påtryckningar skulle förekomma och därmed kompromissa hennes val. Å andra sidan de som menar att den synen omyndigförklarar kvinnan och underkänner hennes förmåga att göra rationella val. Den kroppsliga självbestämmanderätten är en vital del av friheten. Min mage, min kropp.
Båda är goda argument för olika slutsatser. En kvinna är helt och hållet förmögen att fatta sina egna beslut, också gällande det kanske kvinnligaste av allt – att genomgå en graviditet. Men det kommer också med ett paket av praktiska och juridiska dilemman som nej-sägarna ofta anför. Vad händer om kvinnan ångrar sig? Om föräldraparet råkar ut för något? Äger surrogatmodern frågan om en eventuell abort? Det mesta av detta går dock att lösa med avtal och lagstiftning.
De verkligt svåra rör kärnan i frågan – och själva essensen av liv, moderskap och biologi. Kanske är det också därför det är så komplicerat. Det är helt enkelt intimt förknippat med att vi är, och vad som gör oss till människor och föräldrar. I en krönika i Expressen (24/6) skriver Helena Granstrand om detta. Är en graviditet bara en obetydlig sträcka till födseln, en nio månaders förvaring som kan utföras av vem som helst, en “biologisk anakronism” som Granstrand skriver. Eller är det snarare en omvälvande och fundamental process för liv som påverkar de inblandade i grunden.
I det avseendet revolutionerar surrogatmödraskap vår syn på såväl graviditeten som moderskapet. Och medan de praktiska svårigheterna kring frågan är närbesläktade med de som omger adoption, så är de existentiella och etiska avvägningarna relativt outforskad mark. Detta innebär inte att utvecklingen där allt fler länder tillåter surrogatmödraskap är oväntad. Tvärtom är delar av de mänskliga relationerna redan i dag utlagda på entreprenad, inte sällan för att de passar illa ihop med dagens syn på föråldrade könsroller. Omvårdnad av våra äldre och till del våra barn är exempel på detta.
Precis som Granstrand påpekar är surrogatmödraskap, eller det lite mer gästvänligt klingande begreppet värdmödraskap, bara ett steg i en utveckling som andra delar av de mänskliga relationerna redan gått igenom. Graviditeten delegeras för att professionaliseras och sedan automatiseras i artificiella livmödrar. Redan i dag kan lamm avlas fram i sådana. Behovet av en sansad diskussion om hur detta kommer påverka frågan om såväl surrogatmödraskap, fostertillväxt som abort kan inte nog understrykas.
Det moderna samhällets krav på effektiva lösningar och dess tekniska framgång kan luckra upp även de mest grundläggande delarna i den mänskliga biologin. Det ställer den oundvikliga frågan; Fyller biologin en ovärderlig funktion och säger något grundläggande om oss, eller kan den offras till förmån för ett samhälle av modernitet, jämställdhet och komparativa fördelar. Målkonflikten sammanfattas bra av Anna Björklund, programledare i tankesmedjan i P3, i en replik i Expressen (19/5): “Däggdjuret sa en sak, samtiden hela tiden en annan”.
Det till synes simpla budskapet i Moderaternas kampanj ställer en del radikala frågor på sin spets. Det rör sig om existentiella avvägningar om oss som människor, och hur vi kommer hantera ett modernt och teknsikt allt mer sofistkerat samhälle. Principen om min mage, min kropp kommer således med svårare spörsmål än vad Moderaternas lättsamma kampanj ger sken av.
