Amanda Broberg: Amorteringskrav missar målet
Amorteringskravet för bostäder har nu varit i kraft i full kraft några månader och en redan dyr bostadsmarknad har därmed blivit ännu svårare att komma in på. Samtidigt är svenskarna högt belånade. Därmed ökar den ytterligare om räntorna går upp eller värdet ner inför en försäljning av sin bostad. Intentionen med amorteringskravet är alltså god, men timingen desto sämre.
De som stängs ute från en redan överhettad bostadsmarknad är i regel unga människor och ensamstående. Något som riskerar att begränsa ungas möjlighet till jobb eller studier - och en partner att ta sig ur en olycklig samborelation.
Det är lätt att förstå intentionerna bakom ett amorteringskrav. Att människor skuldsätter sig upp över öronen och köper fastigheter med hjälp av generösa lån är inte önskvärt. Samtidigt är detta ett beteende som är symptomatiskt för vår samtid. Kläder, prylar och teknik köps i dag för stora summor och betalas allt oftare på kredit. I dagens samhälle är det inte nödvändigt att ha peng på kontot när du ska köpa något - att skjuta upp betalningar är lätt.
Samma spelregler har till viss del varit gällande på bostadsmarknaden - men här handlar det om belopp på hundratusentals till miljoner kronor. Det är inte längre ett tv-spel eller ett par nya skor på Klarna-kredit. Frågan man dock kan ställa sig är varför så hårda amorteringskrav från införs när det råder bostadsbrist? Istället för att låta det vara ett avtal mellan bank och kund ägnar man sig åt statliga pekpinnar. Samtidigt vill man inte röra ränteavdraget - som i dag subventionerar lån för de som redan har fastigheter - trots att räntorna är rekordlåga.
Ett av huvudproblemen i dag är att det finns en attityd som säger att man kan leva på lånade pengar. Den förblir i högsta grad levande på de flesta marknader - hur höga amorteringskrav staten än inför. Det är ingen mänsklig rättighet att låna pengar, men dagens amorteringskrav blir en kollektiv bestraffning som begränsar unga och ensamstående. Vi behöver en förändrad attityd till pengar och en fungerande bostadsmarknad. Inte fler statliga pekpinnar.
