Annons

Amanda Broberg: Aktivister har också rättigheter - och skyldigheter

Aktivismen har genom historien fått många ansikten, när den vägrat att vända andra kinden till för det den ansett vara orättvist.
Amanda BrobergSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 14 december 2018
Amanda Broberg
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Greta Thunberg, som varje fredag strejkar utanför Riksdagshuset, deltar i klimatmanifestation i Stockholm.
Greta Thunberg, som varje fredag strejkar utanför Riksdagshuset, deltar i klimatmanifestation i Stockholm.Foto: Hanna Franzén/TT

Det ställde till med stor debatt när Elin Ersson hindrade ett flygplan med en man som skulle utvisas, från att lyfta i somras. Somliga hyllade henne, andra menade att aktionen var mer egoistisk än hjältemodig. De som kritiserade var i många fall personer som inte stod bakom syftet med Erssons aktion – att stoppa en utvisning.

I höst var det dags för ännu en ung aktivist att sätta sprätt på hela samhällsdebatten. Denna gång femtonåriga Greta Thunberg, som skolstrejkar för klimatet. Hennes klimataktion har rönt stor uppmärksamhet och tagit henne hela vägen till ett möte med FN:s generalsekreterare. Elaka tungor hävdar att det är ett PR-trick för att lansera en bok om klimatet, författad av hennes föräldrar. Vissa ser henne rentav som en klimatapokolypsens frälsare. Andra är bara upprörd över att hon inte går i skolan.

Annons

Eller för att sammanfatta debatten kring den senaste tidens uppmärksammade aktivister – noll nyanser.

Diskussionen handlar nämligen inte om aktivism, utan om enskilda aktivisters ändamål. När människor inte ställer sig bakom dessa angriper de tillvägagångssättet. Kvar blir en inkonsekvent inställning till allt radikalt engagemang.

Själv är jag av uppfattningen att aktivism ger livsluft i det politiska klimatet. Det politiska och demokratiska livet är av sin natur tråkigt, och segt. Ibland behövs radikala avbrott från den verkligheten om saker ska hända. Kanske helgar ändamålet medlen?

Någonstans är detta essensen i aktivismen; Får man bryta mot lagen?

Här går åsikterna isär om vilka ändamål som är så moraliskt upphöjda att de befogar lagbrott. Baserat på vad ändamålet är accepterar, eller inte accepterar man aktivismens, ibland inte så laglydiga, premisser. Före detta kulturministern Cecilia Stegö Chiló fick lämna regeringen efter att det uppdagats att hon inte betalat sin TV-licens som en politisk protest. Man får ju faktiskt inte bryta mot lagen, särskilt inte som statsråd. Linus Brohult, som på nittiotalet var involverad i flera handgripliga miljöaktioner mot bland annat SAABs fabrik i Linköping och bygget av Norra länken i Stockholm och för sådana aktioner avtjänat ett fängelsestraff, jobbar i dag på Sveriges television. Måttstockarna är dubbla, och det är tydligt.

I själva verket finns inte lagar enbart för att undvika att brott begås – utan också för att lagföra och straffa de som begår dem. Lagen ändrar sig med historien och positionerna för vad som accepteras flyttas fram och tillbaka. Aktivismen ämnar att gå i bräschen. Men i ett välutvecklat och jämlikt land som Sverige får den inte riktigt samma effekt. Detta betyder inte att all aktivism ska förkastas. Det i sin tur är inte heller motsatspar med att lagbrott givetvis ska straffas, oaktat ändamålet.

Människan är större än staten, men det betyder inte aktivisten står över lagen. Från en strikt liberal utgångspunkt har människor dock rätt att bryta mot lagen – men bör då också lagföras och alltså ta konsekvenserna för sitt agerande.

Och till alla som fortfarande upprörs: Visst har det inträffat värre saker än en flygförsening, eller en skolkande femtonåring. Det finns, med andra ord, ingen anledning att hetsa upp sig.

Annons
Annons
Annons
Annons