Brexit inget hinder för svensk solidaritet

Ledare Artikeln publicerades

I dag ska den nya riksdagen ha sin första utrikespolitiska debatt. En markering av Sveriges intima förhållande till Storbritannien vore på sin plats; ett ljus i det allt mer kompakta Brexitmörkret.

Det saknas inte ämnen som borde komma upp: Venezuela, Iran, ett allt mer oberäkneligt Ryssland är bara några av de mer givna. Men det finns samtidigt en ny osäkerhet i Sveriges närområde som knappast kan lämnas därhän, nämligen de säkerhetspolitiska konsekvenserna av att Storbritannien avser att lämna EU.

Det mesta kring Brexit har hittills handlat om de ekonomiska konsekvenserna av ett utträde och de politiska manövrarna från brittisk sida för att slippa konfrontera de risker som följer av att lämna unionen utan ett avtal. Problemet med Brexit är långt större än så och angår i allra högsta grad Sverige och den utrikespolitiska debatten.

Allt sedan nyår har den brittiska regeringen gått från nederlag till nederlag i underhuset. Premiärminister Theresa May har tvingats till den ena mer förödmjukande kompromissen efter den andra, och nu senast att behöva genomföra ännu en resa till Bryssel för att se om det finns någon möjlighet att EU skulle vilja backa från det som parterna redan är överens om. Bara för att mötas av ett vänligt men bestämt nej. Föga förvånande har därför den slutliga omröstning om Brexitavtalet, som skulle genomföras i underhuset under onsdagen, skjutits upp ännu en tid.

Ett sammanträffade, naturligtvis, att den omröstningen var tänkt att hållas samma dag som den svenska utrikesdebatten. Om något än mer raffinerat blev det av att Allan Widman (L) under tisdagens interpellationsdebatt fick svar av utrikesminister Margot Wallström på sin fråga om vilka åtgärder som hon var beredd att vidta ”… för att Sverige, vid ett eventuellt brittiskt utträde från EU, omedelbart ska omfattas av en svensk solidaritetsförklaring av det slag som Sverige riktat mot EU:s medlemmar och de nordiska länderna?”

Bortsett från att det i Widmans fråga ligger ett perspektiv som känns aningen ovant i den säkerhetspolitiska debatten. Normalt brukar det vara Sverige som förutsätter att de västliga stormakterna och Nato ska visa solidariet, och inte tvärt om. Men Sveriges och Storbritanniens relationer är synnerligen djupgående och historiskt sett långvariga. Det är fullt rimligt att betrakta öriket på andra sidan Nordsjön som ett land som står oss minst lika nära som Norge, Danmark och Finland. Om detta rådde det dessutom en rörande samstämmighet mellan Widman, Wallström och Moderaternas Hans Wallmark.

Det borde därför inte vara så svårt att, oberoende av Brexit och trots det beredningsbehov som utrikesministern hänvisade till, skyndsamt uppgradera den svenska solidaritetsförklaringen till att också omfatta Storbritannien.

Om Sverige förväntar sig solidaritet från våra närmsta vänner är det rimligt att också vi är solidariska med dem

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.