Mikael Hermansson: ”Boris” kan inte göra annat än fel
Storbritannien befinner sig i ett läge där det mesta som kan gå fel redan har hamnat alldeles snett: Brexit, det nya beroendet av USA och dess besinningslöse president och en akut och eskalerande konflikt med Iran är det som ligger närmast till hands att nämna. Lägg därtill ett land som socialt och ekonomiskt allt snabbare glider isär och en brittisk union som framför allt Skottland åter överväger att lämna.
I det läget framhåller Johnson att han själv är den ende som kan leda landet. Brexit kan ske utan avtal, allt som krävs är självförtroende, som han skrev i sin kolumn i måndagens The Telegraph. Det är naturligtvis bara hybris, främst eftersom det som landet står inför är sådant som han i sina båda roller i praktiken har liten möjlighet att påverka.
Om det såg mörkt ut för britterna med Theresa May tilltar mörkret med Boris Johnson. Han är i allt väsentligt det sämsta alternativet i förhållande till den realpolitiska verklighet som väntar. Men det är inte i hans personliga kvaliteter som grundproblemet ligger. Inte heller är det EU-utträdet eller något av det ovan nämnda i sig som spökar, utan det faktum att det parlamentariska läget omöjliggör att han i egenskap av regeringschef kan agera lagstiftningsvägen på ett förutsägbart sätt.
Som läget är saknar de konservativa egen majoritet i underhuset, det allt annat avgörande stödet från nordirländska DUP är strikt villkorat. Partiets parlamentsledamöter befinner sig i öppen konflikt med varandra och splittringen är på den nivån att den mycket väl kan komma att sluta med att partiet klyvs.
Allt detta vet Boris Johnson. Han är också medveten om att antalet motståndare i de egna leden kommer att växa i och med att han tillträder. De senaste dagarna har tre regeringsledamöter inklusive finansminister Philip Hammond avgått och sagt att de kommer att rösta emot honom om hans ambitioner är att Storbritannien ska lämna EU utan ett avtal. Men inte nog med det, risken är också överhängande att antalet konservativa parlamentsledamöter minskar som helhet. Redan 1 augusti är det fyllnadsval i valkretsen Brecon and Radnorshire i Wales. Favorit att vinna är EU-vänliga Liberaldemokraternas kandidat. De konservativa kan mycket väl komma femma eller ännu sämre.
Boris Johnsons omfattande och många gånger röriga retorik kommer inte att hjälpa honom, inte heller kommer den gamängaktiga lintotten att kunna charma sig till inflytande. Nu blir han partiledare och premiärminister och måste agera och regera med de medel som står honom till buds, och dessutom med ett synnerligen begränsat politiskt svängrum.
Ett nyval med allt vad det innebär håller snabbt på att bli oundvikligt.
