Borås självmotsägelse straffar sig

Skolan ska vara öppen för alla men kommer i praktiken att uteslutande bli en angelägenhet för vissa muslimer. Stadgarna för den planerade skolan säger uttryckligen att den ska ”… främja uppfostran av muslimska barn, varvid särskild hänsyn skall tagas till den islamiska kulturen och det arabiska språket”.

Det är full legitimt att hävda att alla konfessionella skolor, kristna såväl som muslimska, ska förbjudas. Det är dock en fråga som riksdagen ytterst äger att besluta om.

Det är rimligt i just det här fallet att också ställa frågor om huruvida de män som rör sig i föreningens bakgrund verkligen är lämpliga. Inte minst med tanke på SVT:s avslöjande 2009 av vad Römosseskolan i Göteborgs rektor, Abdirizak Waberi, yttrade i programmet ”Slaget om muslimerna”, att han ”definitivt” vill leva i en muslimsk stat, där Koranen och profetens traditioner styr.

Men alldeles oavsett skolhuvudmannens inriktning och bevekelsegrund för att driva skola, eller för den delen de inblandades åsikter, är friskolor inte välkomna i Borås. I alla fall inte när de rödgröna partierna har makten.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har friskolemotståndet gemensamt och anser att allt annat än en kommunal monopolskola är otänkbart. Så Skolinspektionens beslut överklagas, det ena argumentet efter det andra om att friskolorna skapar segregation duggar tätt. Föräldrar och barn som vill välja skola brukar regelmässigt idiotförklaras och skuldbeläggs när de hävdar att deras valfrihet är viktigare än de rödgröna politikernas.

Det hela blir dock djupt motsägelsefullt när friskolemotståndarna samtidigt blundar för segregationen i den egna, kommunala skolan.

Argumentet att det är friskolorna som är boven i dramat är ett påstående som inte är i linje med nuvarande lagstiftning – friskolor är tillåtna i Sverige sedan tidigt 1990-tal – och som snarare borde ersättas med att de rödgröna lade fullt fokus på att motverka segregationen med egna medel och insatser. Men de rödgröna orkar/vill inte sopa framför egen dörr. Därför är också dagens dom så förödande för dem. Kammarrätten slår nämligen fast att för att en ansökan om huvudmannaskap ska kunna vägras så håller varken Boråsvänsterns linje eller kommunens argumentation i rätten:

”Enbart en befarad risk för ökad segregation från kommunens sida, utifrån vad kommunen anser erfarenhetsmässigt inträffar vid etablering av friskolor, kan därmed inte föranleda att ansökan avslås i det enskilda fallet”.

Kammarrättens dom är både en dom över de rödgrönas friskolenegativa retorik och över oförmågan att ta sig an segregationen.

Hellre än att överklaga och begära prövningstillstånd till Högsta förvaltningsdomstolen borde Borås stads styrande överväga att överpröva sin nuvarande inställning till det verkliga problemet i sammanhanget.

Och det är inte friskolorna.