LEDARE: Borås moské tar emot 82 000 i bidrag – men vill inte svara om straff för avhoppare

Ledare Artikeln publicerades
Islamiska kulturföreningen i Borås hyr denna byggnad på Magasinsgatan av kommunen till moskélokal.
Foto: BT
Islamiska kulturföreningen i Borås hyr denna byggnad på Magasinsgatan av kommunen till moskélokal.

Borås moské och Islamiska kulturföreningen vill inte offentligt svara på hur den ser på personer som vill lämna islam, men inte heller om dogmen att dödsstraff kan utdömas. Samma förening/moské tog 2017 emot 82 317 kronor i föreningsbidrag från Borås stad.

Ledare

Utöver det direkta föreningsstödet betalade kommunen i fjol lön till tolv feriearbetande ungdomar med en lönekostnad om 132 000 kronor.

Är det rimligt att Borås stad fortsätter att betala ut verksamhetsstöd (fritids- och folkhälsonämnden) och lokalhyra (lokalförsörjningsnämnden) till en förening/moské som inte rakt och enkelt kan eller vill svara på frågan om hur den ser på personer som vill lämna sin religiösa tro (så kallad apostasi)?

Bakgrunden till frågeställningen är uttalanden av bland andra den kände imamen i Malmö Salahuddin Barakat i Dagens Nyheter 26 maj.

Imam Salahuddin Barakat i Malmö har i DN uttalat sig om vad som han menar gäller vid apostasi, att man som muslim lämnar islam.
Foto: Izabelle Nordfjell/TT
Imam Salahuddin Barakat i Malmö har i DN uttalat sig om vad som han menar gäller vid apostasi, att man som muslim lämnar islam.

DN:s reporter Niklas Orrenius hade talat med ett antal personer som berättade om sin rädsla för att utsättas för våld om de skulle ”komma ut” som ex-muslimer. Rent fasansfulla vittnesmål framkom. 19-åriga studenten Mariam talade om vad hennes föräldrar lärt henne om helvetet för den som inte följer den rätta tron.

”Från att jag var liten sa föräldrar, vänner och släktingar: det här är fel, och om du gör det så hamnar du i helvetet. När de pratar om andras snedsteg så kommer helvetet in hela tiden: ”Oh my God, vet de inte att de kommer att hamna i helvetet om de gör så?”

Hon sa att i sjuårsåldern hade föräldrarna tagit hennes hand och hållit den under vattenkranen, så att hett vatten brände.

”Är du inte rädd för helvetet?” kunde de säga. ”Känn då på det heta vattnet. Gör det ont? Tänk dig då hur svår helvetets eld kommer att vara då, när ditt skinn bränns gång på gång, för evigt.”

Imamen Salahuddin Barakat, som förestår den så kallade Islamakademin, kommenterade i DN berättelserna från ”avhopparna”. Barakat talade om att i det muslimska idealsamhället gäller dödsstraff. Men: ”Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt? (...) Syftet med de här stränga straffen är att de ska vara avskräckande. Det är filosofin bakom. Inte att de ska implementeras”.

Barakat sa vidare att ”om du vet att ditt barn är på väg att slänga sig i en säker förstörelse, ett evigt helvete. Vad gör du då? Du gör allt för att stoppa det. I början kanske man försöker övertala. Om det inte funkar kanske man drar till med hot eller att man ska klippa banden, bryta kontakten.”

DN:s reporter bemötte svaret med frågan ”I Koranen står det väl att tvång inte är tillåtet i religionen?” Barakat svarade: ”Men det är inte applicerbart på att lämna islam. Det handlar om att träda in i religionen – då får man inte tvinga någon”.

Ett klassiskt kopparstick av Jean Luyken som ska föreställa häxprocessen där Anne Hendrich brändes på bål i Amsterdam år 1571.
Foto: PRESSENS BILD
Ett klassiskt kopparstick av Jean Luyken som ska föreställa häxprocessen där Anne Hendrich brändes på bål i Amsterdam år 1571.

Farorna med att lämna en religion har en lika lång historia som religionerna själva. Inom katolska kyrkan kunde personer förr i tiden förklaras fredlösa efter ohörsamhet mot påven. För att inte tala om häxprocesserna och bränning på bål inom protestantismen. I Sverige straffas än i dag inte sällan den som lämnar Jehovas Vittnen genom total utfrysning av släkt och vänner.

Inom flera av de största rättsskolorna i sunniislam finns dödsstraffet för apostasi kvar. Det kanske mest kända exemplet i modern tid är Irans dåvarande religiöse ledare Ayatollah Khomeinis fatwa mot författaren Salman Rushdie.

I dessa med gul färg markerade länder var så kallade apostasilagar gällande år 2014.
Foto: Pew Research Center
I dessa med gul färg markerade länder var så kallade apostasilagar gällande år 2014.

Enligt en genomgång som Pew Research Center publicerade för två år sedan utdöms straff – alltifrån böter till döden – för apostasi i 13 procent av världens länder, huvudsakligen i Mellanöstern och Nordafrika. Av den regionens 20 länder var apostasi fortsatt kriminaliserat i 14.

I Sverige 2018 utdöms dock inte straff, säger Salahuddin Barakat i DN. ”Men de slipper inte straffet i efterlivet”, säger imamen – flitigt anlitad av Malmö stad, och understryker: ”Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen. Allt annat faller inom Guds förlåtelse (...) Man får förstå att om man lämnar islam så kan man inte tro att allt fortsätter som vanligt”.

Imamen i Eskilstuna Abd al Haqq Kielan.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Imamen i Eskilstuna Abd al Haqq Kielan.

En annan känd imam, Abd al Haqq Kielan i Eskilstuna, som ofta kommenterar religionsfrågor i media, säger i artikeln att man ”i princip inte” kan lämna islam. Straffet för detta är, enligt Abd al Haqq Kielan, döden.

”Regeln finns där. Och jag kan ju inte säga att den inte gör det. Jag har tolkat den så att den ursprungligen handlar om en krigssituation, när man överger sitt eget folk.”

Även att lämna islam i Sverige i dag kan ses som ett svek mot sitt eget folk, enligt honom. ”Att vara muslim i Sverige, det är ingen högstatusgrej. Och att då säga: ”jag vill inte vara muslim” – då har man ju på något sätt tagit ställning mot sin egen familj och sin egen släkt.”

Med anledning av dessa uttalanden kontaktade ledarsidan Islamiska kulturföreningens ordförande Ahmed Mohamed – även aktuell i valrörelsen i Borås som kandidat på plats 35 på Moderaternas fullmäktigelista – 11 juni för att ställa frågor om hur de ser på imamerna Barakats och al Haqq Kielans syn på apostasi och den egna föreningens hållning gentemot den som skulle vilja lämna religionen. Vi hänvisades då till Boråsmoskéns officiella e-postadress.

När vi ännu 25 juni inte fått något svar skickade vi en påminnelse till Ahmed Mohamed. Tre dagar senare, 28 juni, kom ett e-postsvar. Det löd: ”Tack för ditt mail. Vi är inte intresserade av att medverka”. Svaret var undertecknat ”Islamiska kulturföreningen i Borås”.

Ledarsidan frågade då om de ”kan berätta varför ni inte vill medverka?”. Denna fråga har föreningen ännu i dag valt att inte besvara.

Från Borås stads sida finns nu rimligen anledning att återigen ställa föreningsbidragen ifråga. Minns att Borås stad i juli i fjol såg sig nödgat att offentligt varna för att stödet var i fara, efter att föreningen bjudit in flera föreläsare till moskén ”som tidigare predikat och stått för budskap som inte är förenligt med föreningsstöd samt i övrigt inte motsvarar Borås stads värdegrund”.

Efter att föreningen den gången tvått sina händer och sagt sig vara ovetande om föreläsarnas bakgrund skrev kommunen att föreningens ”styrelses intentioner kommer att följas noga av Borås stad. Det är en förutsättning för att föreningen även i fortsättningen ska få föreningsstöd och hyra lokal”.

Det är viktigt att komma ihåg att en stor del muslimerna i Borås är sekulära och inte medlemmar i Islamiska kulturföreningen/moskén på Magasinsgatan. Men föreningen själv uppger för kommunen att den har 563 medlemmar. Med tanke på den osäkerhet som nu framstår i frågan om konsekvenser för dessa medlemmar – och kanske fler muslimer på andra håll – som skulle vilja lämna den trosriktning som predikas i den av kommunen hyrda byggnaden, borde det brådska att klart och tydligt ge besked; vad gäller?

Allt annat än ett avfärdande, såväl i föreningens styrelseprotokoll som offentligt, av varje form av bestraffning eller utfrysning borde intressera de politiska nämnder som fattar beslut om förnyade stöd och hyreskontrakt.