Borås har en giftig historia

Ledarkrönika Artikeln publicerades
En symbolisk bild tagen i den delen av Viskan där miljongiftet dioxin har uppmätts.
Foto: Lars-Åke Green
En symbolisk bild tagen i den delen av Viskan där miljongiftet dioxin har uppmätts.

Det är inte bara det uteblivna ”supertåget” som lägger en död hand över staden. Döden lurar också i Viskan.

Nostalgi är ett begrepp som historiskt sett varit förknippat med både längtan och smärta. Med 100-årsdagen av vapenstilleståndet på Västfronten i färskt minne är det milt fascinerande att notera att nostalgi då kunde användas som diagnos för det som vi numera kallar posttraumatisk stress. Redan på slutet av 1600-talet hade läkarvetenskapen försökt bota nostalgi med opium och blodiglar, men snart konstaterat att enda verksamma botemedlet var att skicka hem soldaterna.

Idag är nostalgi något mer subtilt, en känsla av saknad som kan ta sig små och stora uttryck. Ett mode, en hållning till samtiden där det förgångna blir något att längta efter.

En sliten leksak, en smak, en doft, ett ordval som känns igen men där personen som brukat använda det inte längre finns i livet. Anblicken av en vackert förkroppad taklist väcker på samma gång bedrövelse som längtan efter att åter få se hantverkskunnande som regel istället för undantag. Eller, för att komma vidare in på mitt egentliga ämne, att se en stad förändras till oigenkännlighet men samtidigt minnas och längta efter hur den en gång var.

Det finns dock alla skäl i världen att ibland tygla denna bitterljuva längtan.

Dagens Borås är en annan stad än den som växte fram i takt med industrialismen. Ändå är historien ständigt närvarande, men dessvärre också på ett annat sätt än den som Borås museum kan erbjuda i Ramnaparken. I ett antal artiklar signerade BT:s klimat- och miljöreporter Jan Lindsten har frågan om vem som ska betala för att sanera Viskan från de gifter som samlats i bottensedimentet i framför allt Guttasjön och Rydboholmsdammarna.

I ett reportage från 2011 berättade Boråsprofilen Olle Blom om hur den textilindustri som numera omgärdas av ett nostalgiskt sken såg på saken: ”Det var bra att ha Viskan som dike. Ingen tänkte på att det kunde vara farligt att släppa ut kemikalierna”. Samtidigt var han noga med att påpeka att industrin sedan gjorde stora insatser för att på egen hand minska utsläppen.

Men då var det redan försent. Det som nu väntar på att tas om hand är cirka 240 000 kubikmeter gegga som gör att området har klassats som ett av landets mest giftiga. På listan över vad som döljer sig i slammet anges 300 kilo kvicksilver, 700 kilo polycykliska kolväten och 28 gram dioxin.

Småpotatis? Lite skit får man väl tåla?

Nej. Det är det inte och det ska man inte. Ska Borås kunna utvecklas på alla de sätt som är önskvärda, måste det snarast till en sanering. Och en sådan kostar stora pengar – allt mellan 150 och 550 miljoner kronor. Gissningsvis ännu mer, inte minst med tanke på att annat alltid uppdagas under arbetets gång. Det var ju ganska så påpassligt av Borås stad, detta att samtidigt som BT uppmärksammade giftet i Viskan gå ut med uppgiften om avspärrningen av den så kallade giftlagunen som reningsverket använde sig av under 40- och 50-talet. Även här kan det mesta av det värsta finnas, som bland annat dessa ack så förhatliga, cancerframkallande och svårnedbrytbara kolväten.

Om detta råder inga tvivel: Borås stad kommer att få betala dyrt för saneringen, och i förlängningen kommer boråsarna därmed att på olika sätt få öppna plånboken. Ett fåtal fortfarande verksamma företag som kan bedömas ha en historisk skuld i sammanhanget, ska givetvis få betala för sig; staten kommer likafullt att få ta den största kostnaden.

Men vad notan än blir, ska dock stadens styrande verka för att en sanering kan inledas så snart som möjligt. Ty Gässlösa är ett framtidsområde där staden har plats att växa. Viskans vattenspegel och det strandnära läget gör hela sträckan mellan Göta, Dammsvedjan och Rydboholm till såväl en idyll – en nostalgisk dröm om livet på landet men ändå så nära staden – som en potentiell guldgruva för stadsplanerare och exploatörer. Den omgivande terrängen är som gjord för ett aktivt och hälsosamt friluftsliv. Med lite god vilja skulle det rentav gå att surfa på den gröna våg som böljar sig fram genom landskapet.

Det är visserligen sant att de uteblivna beskeden om Götalandsbanans dragning lagt en död hand över Borås i mer än 20 år. Men giftet i Viskan och i områdena söder om staden har politiker och myndigheter känt till långt mycket längre än så. Och den skulle ljuga som påstår att politikerna har ansträngt sig lika mycket för att få till en sanering av ”giftskulden”.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.