Bo på Norrby eller i Fristad? Vem ska bestämma?

Ledare Artikeln publicerades
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) tog på onsdagen emot den så kallade mottagandeutredningen.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) tog på onsdagen emot den så kallade mottagandeutredningen.

Ska det, i slutändan, vara en tjänsteman på Migrationsverket som beslutar om en asylsökande ska få välja att bosätta sig i en lägenhet på, till exempel, Norrby och ändå kunna behålla stödet, eller om denne i stället ska hänvisas till Fristad?

 

Innebär den statliga mottagandeutredningen, som på onsdagen överlämnades till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), en väl stor byråkratisering av hela processen kring mottagande och återsändande av asylsökande?

Kommer en månads vistelse på de föreslagna nya ankomstcentren att räcka för att berörda myndigheter och kommuner ska hinna med (huvuddelen) av prövningen av uppehållstillstånd och samhällsorienterande utbildning?

Detta är ett par av de frågor som inställer sig vid en tidig läsning av förslaget, som tillkommit efter den dramatiska hösten 2015. Med detta sagt, synes huvudlinjen om att påtagligt korta handläggningstiderna, att omedelbart efter ankomst få igång en svensk- och samhällsundervisning, att koppla ankomsten till en specifik mottagandekommun som får ett tydligare ansvar för bostadsfrågan, och att – i andra änden – snabba på avvisningarna genom att skapa vad utredningen kallar återvändandecenter, vara både rimlig och brådskande.

En smärtsam kommunal huvudvärk som utredningen berör är den så kallade Ebo-lagen. Att inskränka möjligheterna till att fritt välja boende, som ofta lett till att barn växer upp under miserabla förhållanden, brådskar särskilt. Utredningen vill alltså se en form av social prövning om den nyanländes önskade kommun och bostad alls är lämplig. Tanken är god. Men hur prövningen i praktiken ska gå till tål att fundera på.

Det är inte att förvåna att just Miljöpartiet uttalar sig skeptiskt till förslaget om obligatoriska så kallade återvändandecenter för de som fått nej. Utredningen skriver till exempel att ”om vissa grupper undantas från obligatoriet finns det en risk att dessa personer uppfattar att det är legitimt att stanna i landet. Avresecenter ska ge en tydlig signal till såväl den enskilda individen som till alla asylsökande att personer som inte får uppehållstillstånd ska lämna landet.”

Många år av en ordning som medgivit att personer med utvisningsbeslut kunnat stanna kvar med rätt till socialt stöd, sjukvård och skolgång har inneburit att problembilden blivit mycket större än vad den hade behövt vara. I den diskussionen bör inte minst Miljöpartiet visa ödmjukhet.