Billigare bensin är inte svaret

Ledare Artikeln publicerades
Det är inte vid pumpen som glesbygdens öde avgörs. Den frågan är långt mer komplex än så.
Foto: Anders Wiklund/TT
Det är inte vid pumpen som glesbygdens öde avgörs. Den frågan är långt mer komplex än så.

Att reducera glesbygdens öde till att vara en fråga om bensinprisets utveckling är att göra det väldigt lätt för sig.

Under måndagen höjde de ledande drivmedelskedjorna bensinpriset ännu en gång, nu till riktpriset 16:89 kronor per liter på bemannade stationer. Men snart blir det lite billigare igen. Bortsett från att världsmarknadspriset på olja går upp och ner och att miljöskatt höjs – och momsen på skatten hänger på – så väntar en viss lättnad i sommar. Den så kallade överindexeringen av skatten på två procentenheter, som infördes vid årsskiftet, tas bort från halvårsskiftet.

Samtidigt pågår Bensinupproret 2.0, som i helgen fick 400 000 medlemmar på Facebook. Syftet med gruppen är att sätta press på partierna för att dessa ska agera mot fortsatta prisökningar. Initiativtagarna för själva de franska ”gula västarna” på tal när de placerar in sig och sin protest i ett sammanhang. Det som nu väntar är ”samhällsvänliga manifestationer” – vilket knappast kan sägas om de synnerligen våldsbenägna franska förebildernas framfart.

I ett avseende har prisprotesterna träffat en öm punkt, nämligen skatternas och momsens andel av priset; av dagens rekordhöga tar staten in närmare 10 kronor. Det är klart att det svider, inte minst på landsbygden där bilen är det självskrivna transportmedlet. Och om stat och kommun dessutom minskar sin närvaro ute i det finmaskigaste delarna av välfärden, och det för varje nedläggning av skolor, vårdcentraler, affärer – och bensinmackar! – blir ett allt längre avstånd till den service och standard som de som lever i städer och centralorter kan ta för givet, blir kontrasten närmast förolämpande stor.

De flesta bilar finns i städerna. De riktigt bränsletörstiga modellerna är dessutom rikligast förekommande i de områden där de boende har de högsta inkomsterna – som exempelvis i landets mest SUV-täta, Stockholmsstadsdelen Östermalm. Att i det läget sänka skatten eller slopa momsen på skatten skulle i praktiken vara att subventionerna biltrafiken där den inte alls gör samma nytta som landsbygden.

Nu motiveras Bensinupproret med just den skillnaden, att bränslepriserna gör det svårare att leva på landsbygden. Men lägre bensinpris räcker inte på långa vägar för att lösa den ekvationen.

En vettig politik för att ”Hela Sverige ska leva” kan inte börja och sluta vid pumpen.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.