Betyder inte ”feminism” mer än så?

Ledare ,
En kvinna klädd i typisk klädsel på en semesterort i närheten av Jeddah i Saudiarabien. Nu har Saudi valts in i FN:s kvinnokimmission. Vad tyckte Sverige och dess feministiska regering om det? Hemligt.
Foto:

Regeringens tystnad är inte klädsam, Vid det här laget börjar feminismen bli lite väl trådsliten.

Artikeln publicerades 26 april 2017.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) fick det att framstå som helt oproblematiskt och fullständigt naturligt när hon beskrev hur Saudiarabien blev medlem av FN:s kvinnokommission, och betonade att detta var ”i enlighet med procedurerna för kvinnokommissionen”.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) ville inte svara på frågan om hur Sverige röstade när beslutet togs i FN:s ekonomiska och sociala råd eftersom hon menade att omröstningar i underkommittéer är hemliga.

Men till Dagens Nyheter säger chefen för den fristående organisationen UN Watch i Genève att ”FN lägger ingen munkavle på Sverige, det är helt och hållet upp till den svenska regeringen att berätta för sina medborgare hur man röstade. FN kommer inte att straffa Sverige för att man avslöjar det.”

Då så. Då vet vi det. Vi kan helt enkelt stryka bort allt tal om det hemliga och om procedurerna.

Vad som inte går att stryka är självmotsägelsen och den uppenbara ambitionen att inte vilja tala klarspråk eller, för den delen, stå för det man säger sig värdera högst av allt?

Varför i det läget besvära två av representanterna för ”bästa, smartaste tjejgänget”, som regeringen brukar beskriva sig i sociala medier, med att påminna om sådant som de i det läget snarare värderar som mindre politiskt viktigt i sammanhanget? Som att Saudiarabien förmodligen är den mest överdjävliga och kvinnoförtryckande nationen och FN-medlemmen i världen.

Det vet naturligtvis om detta. Även om Wallströms och Regnérs svar dryper av cynism är de inte dumma. De vet också med sig att deras förklaringar skickar andra, direkt motsatta signaler till omvärlden än de som detta med att kalla sig för en ”feministisk regering” har gjort.

Det verkar snarare som att Sverige har röstat för Saudiarabien, som tack för hjälpen att komma in Säkerhetsrådet, och som plåster på såren för den diplomatiska konflikt som uppstod när Wallström villigt och glatt fördömde landets strafflagar som ”medeltida”. Att Wallström i sitt uttalande under tisdagen valde att betona just motsatsen, att hon ville ”redan nu ville tydliggöra att Sverige inte har ingått några röstbyten i valet till FN:s kvinnokommission”, snarare bekräftar än dementerar den misstanken.

Den ”feminism” som regeringen bekänner sig till, liknar mest en krimskrams-brosch som man sätter på för att man tror att den ska avleda blickarna från hur trådsliten och tunn den realpolitiska vårkappan har blivit av att vändas fram och tillbaka alldeles för många gånger.