Annons

Bättre utanför? Det är frågan

De som besöker bokmässan i Göteborg i dag, kommer att slippa närvaron av högerextrema tidskrifter och förlag. Men ändå finns extremismen ständigt närvarande.
Ledare • Publicerad 27 september 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Chefredaktör Vavra Suk talar i Nya tiders monter på Bokmässan i Göteborg.
Chefredaktör Vavra Suk talar i Nya tiders monter på Bokmässan i Göteborg.Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Förra årets nazistkravaller utanför Svenska mässan i Göteborg var kulmen på en lång och många gånger underlig diskussion om vilka åsikter som ska få finnas representerade i det offentliga rummet. I år är de högerextrema inte välkomna in på Bokmässan. I det läget avsåg Nya Tiders förlag AlternaMedia AB att ordna en alternativmässa på fotbollsplanen vid Heden, där de som inte är välkomna in i värmen skulle få trösta sig med varandra istället.

Men den bollen lät Göteborgs stad i samråd med polisen rullade vidare. Förlagets vd, Vavra Suk tycker att beslutet att säga nej till alternativmässan är en inskränkning av demokratin. Carola Helltén, tillförordnad enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen, gör dock den invändningen om intet genom att kallt konstatera att ”vi prioriterar föreningsliv framför privata aktörer och evenemang”. En rimlig hållning från stadens sida.

Annons

Aftonbladets kulturchef är en av dem som saknar de högerextrema i dag. I måndags skrev hon att någonting viktigt går förlorat om den stora bokfesten blir ”ett tryggt och mysigt vardagsrum för dem som skenbart tycker lika”. Av samma text framgår att Lindeborg uppenbart kände sig mer hemma på bokmässan i Frankfurt där ”monterdeltagare som får Nya tider att framstå som harmlösa amatörer” välkomnas in i värmen.

Samma dag skrev även SvD Kulturs idé- och debattredaktör Elsa Westerstad i Svenska Dagbladet om de utestängda under rubriken ”Ett utanförskap som ger undervegetationen näring”. Att hon i artikeln närmade sig själva sakfrågan längs samma argumentlinje som de brukar använda som hävdar att man inte ska uppmärksamma nazisters framfart i exempelvis Almedalen för att man då gör dem en tjänst, det spelar mindre roll. Hon har säkert rätt i att ”människor som tillhör den politiska debattens otuktade undervegetation lär be en stilla tacksägelsebön för detta pådyvlade utanförskap”.

Enligt Westerstad så är det detta utanförskap som ”det tilltagande etablissemangshatet hämtar sin näring ifrån”. Men det mesta talar för att allt ”etablissemangshat” som är i svang i dag, inte nödvändigtvis har samma utgångspunkt; om det ingår som en del i ett ideologiskt paket kan det födas och växa utan att vara självupplevt .

Det som också riskerar att gå förlorat när exempelvis nazism görs till en åsikt bland andra åsikter är att det enda rimliga sättet att förhålla sig till denna är att betrakta den som brottslig. I det avseendet är svensk lagstiftning på efterkälken. I väntan på att denna ska komma ikapp, är det som Westerstad skriver väl värt att fundera ett varv till på.

Leder ett utestängande av det icke önskvärda verkligen till det som torde vara det för samhället övergripande intresset – att extremismen minskar och försvinner.

I det aktuella sammanhanget måste det dock ytterst sett vara Bokmässans ägare som sätter gränser för vem och vilka som ska beredas tillträde. Lika lite som den barnbokhandel i Uppsala som vägrade sälja böcker av en högerpopulist och invandringsmotståndare som Katerina Janousch kan klandras för sitt beslut, kan Bokmässan tvingas att släppa in andra kommersiella aktörer som de inte vill beblanda sig med. Deras beslut kan dock alltid diskuteras och kritiseras.

Men om själva sakfrågan den här gången handlar om innanför eller utanför, är det då inte bättre att högerextremismen – eller för den delen alla former av extremismer – görs väl synlig i vår närhet, och att den hålls ständigt upptagen med att tvingas svara för sig och få såväl intellektuellt som känslomässigt mothugg i varje ögonblick?

Eller är det bara en chimär från liberala drömmares sida, en form av självförgörande inkludering, att tro att öppenhet aldrig kan leda till att samhället tar skada?

Annons

Om effekten i slutändan blir den att fler hellre väljer att ansluta sig till alternativa, extrema gemenskaper bara för att dessa blir synligare och mer attraktiva av sitt påtvingade utanförskap, då är det nog trots allt ett svar i sig.

Annons
Annons
Annons
Annons