Bara att bita i (S)ura äpplet
Den som läst Borås Tidning senaste tiden har sett att nämndens ordförande Per Carlsson (S) bedömt att det fattas mer än så, runt 35 miljoner kronor, för att kunna behålla den nivå som gällt under hösten.
En viss åtstramning får skolornas nog räkna med, men de rena yxhugg som den preliminära budgeten har indikerat – som Bodaskolan där motsvarande 17 procent av anslaget för resurser vid sidan om den normala undervisningen sett ut att dras undan – är politiskt och moraliskt omöjliga.
Eftersom Borås stad nyligen och, såvitt vi förstått oväntat, fått en utbetalning från Migrationsverket om 11 miljoner kronor, är det rimligt att tro att grundskolenämnden 30 januari, starkt försenat, landar i ett besked till kommunstyrelsen och fullmäktige om att en förstärkning om 15-20 miljoner blir nödvändig.
S-ledningen i stadshuset med kommunalråden Ulf Olsson och Malin Carlsson uppskattar sannerligen inte tanken, men vi har svårt att se att de inte tvingas ge sig i den interna rödgröna matchen. Ekonomiskt är det ingen större sak för kommunen, däremot begriper vi om det bär emot att efter ett annus horriblis 2017 där man generats av Skolinspektionens alla miljonviten också tvingas medge att man inte haft kontroll över budgetprocessen inför 2018.
Att kort efter att man i budgeten skrivit att ”vi tänker också göra allt vi kan för att se till att 2018 blir ett år av arbetsglädje i skola (...)” liksom att ”arbetet med kvalitetshöjning (...) kommer att fortsätta” lämna besked om nedskärningar, som särskilt skulle kunna drabba de mest utsatta skolorna med färre fritidsledare och stödpersoner, liksom en hårdbantning av modersmålsundervisning inom ramen för Centrum för flerspråkigt lärande, CFL, är alltid svårartat, men hart när omöjligt när man går in i ett valår.
Det går ändå att förstå om firma Olsson & Carlsson gnisslar tänder: I fjol hade grundskolan 1 306 miljoner att röra sig med, medan budgeten för 2018 skruvades upp till 1 383 miljoner, en smått historisk stor höjning om 5,9 procent. Samtidigt växer antalet elever från 12 925 (inklusive friskolorna) till – preliminärt – 13 389. Pengarna ska alltså räcka till 464 fler barn, motsvarande 3,6 procent fler. Räknat som kostnad per elev bygger fullmäktiges budget på en ökning med en procent.
Med den ekvationen som grund undrar alla vad som egentligen hänt. Svaret är nog en kompott av faktorer där just anslaget till CFL i det som kallas budget 1, som förvaltningen och de rödgröna tog fram före sommaren utan Alliansen, fått rollen av budgetregulator. Som BT skrivit tidigare skrevs CFL-anslaget då ner med hela 28 miljoner. Då hänvisades till kraftigt sänkta statsbidrag. De nyanlända som kom under 2015 finansieras av staten under två år, och nu, när de passerat, blir de Borås eget ansvar. Men bara för att den statliga finansieringen upphör, innebär det förstås inte att behovet av en separat undervisning för det enskilda barnet att göra sig redo för den ordinarie undervisningen nödvändigtvis upphör.
Här synes förvaltningen och nämndens majoritet ha gjort det för lätt för sig. Att släppa på ambitionerna för den här gruppen elever vore att skapa större bekymmer längre fram. Det stora jobb som skett på inte minst Bodaskolan för att skapa studiero är helt fundamentalt.
Därutöver vet vi att en hel del av skolans nya pengar är öronmärkta för flera olika specifika satsningar. Den så kallade KAL-gruppens arbete för att förbättra villkoren för personalen ser också ut att generera några miljoner högre kostnader än budgeterat. Därtill stiger hyrorna för flera skollokaler kraftigt 2018. Att övergången från stadsdelar till en samlad nämnd försvårat överblicken går också att begripa.
Många bäckar små, alltså. Men något alternativ till att ge grundskolan arbetsro 2018 finnes ej, hur surt äpplet än smakar.
RÄTTELSE: I en tidigare version av texten angavs att det extra sammanträdet med grundskolenämnden skulle hållas onsdag 17 januari. Den korrekta uppgiften är 24 januari.
