söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-15 | Uppdaterad 2010-03-15
Varje situation har sin egna etikettsregler. Den som ska tala på en fest kan läsa i etikettboken, i den mån man bryr sig om den, att talet ska vara kort, kärnfullt och roligt. Gästerna ska inte generas eller uppröras av vad som sägs.
Hade det funnits en liknande bok för avtalsrörelsen hade ett av råden kunnat vara att Svenskt Näringslivs VD gör bäst i att vara tyst under pågående förhandling. Så brukar också vara fallet.
Därför går det att till viss del förstå upprördheten från LO:s ordförande. Bäckström bröt mot god sed, när han i media kommenterade hur motparten uppträder, dundrade Wanja Lundby-Wedin i går. Detta efter Bäckströms utspel om hur oroad han är över industrifackens höga tonläge.
Hade detta varit ett vanligt år och en vanlig avtalsförhandling hade det faktiskt funnits skäl att ställa Bäckström i skamvrån efter det ovanliga agerandet. Men detta är inte ett vanligt år. Den ekonomiska krisen har slagit hårt. Läget i industrin är rejält kärvt. Att Svenskt Näringslivs VD i ett sådant läge bara tyst skulle lyssna till det som just nu sker skulle kanske vara att hålla sig till "god sed". Men det skulle vara att svika ansvaret för att inskärpa allvaret i situationen.
Industriavtalet löper ut om ett par veckor och industrifacken avvisade på söndagen det senaste budet i avtalsförhandlingarna. Nu förbereds för en eventuell konflikt. Där Bäckström talar om en tillverkningsindustri som har tappat 25 procent av sin produktion och ett läge där arbetslösheten är på väg mot tio procent är fackets syn på möjligheterna för rejäla lönelyft en annan.
Avtalsrörelser handlar om att sätta verklighetsbilder. Med siffror från olika håll går det att vrida perspektivet i önskvärd riktning. Den kris som LO gärna talade om tidigare, när där gällde att försöka hålla sig framme och pressa fram statliga stödmiljoner, är plötsligt borta ur diskussionen.
Och kraven vittnar mer om vittring av högkonjunktur än om att vi precis passerat igenom ett ekonomiskt stålbad.
Så vad är god ton? Naturligtvis vinner ingen på att parterna inte beter sig anständigt mot varandra. Hade Bäckström kunnat framföra sin kritik så att inte själva sättet hade retat – hade det varit bra.
Men när ilskan över det har lagt sig vore det bra om Wanja Lundby-Wedin också tog till sig innehållet i hans budskap. Det är inte bara hur man säger saker, utan även vad – som är viktigt.
För att ge sitt budskap relevans, hade det varit bra om Urban hade städat framför sin egen dörr, sagt åt sina medlemmar, storföretagarna, att hålla igen på sina egna lönelyft och bonusar för att visa att det är besvärliga tider. Men icke!!!
Det här var riktigt dåligt Urban.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
