Åtta bortkastade år för Borås skolor?

Ledare Artikeln publicerades
Foto:
Malin Carlsson (S), kommunalråd med skolan på sitt bord.

De rödgröna partierna har inte givit skolan de förutsättningar som krävs för att lyckas. Därför har Borås rasat som skolkommun.

I valrörelsen 2014 lät språkröret Gustav Fridolin (MP) publicera en debattartikel med rubriken ”så räddar vi skolan på 100 första dagarna”. I efterhand gjorde han sitt bästa för att distansera sig från hur det löftet hade kommit att uppfattas. Det var inte Fridolin och hans politikerkompisar som skulle göra jobbet, utan lärarna: ”Det vi politiker kan göra och ska göra är att förbättra förutsättningarna för alla som jobbar i skolan.”

I torsdags publicerades Lärarförbundets årliga rankning av Sveriges bästa skolkommun. För fjärde året i rad blev det skånska Vellinge som toppade listan, med Orust och Ovanåker som tvåa och trea. För lilla Norrlandskommunen Ovanåkers del handlar framgången om hög lärartäthet, låga sjuktal bland lärarna och hög andel niondeklassare med godkända betyg i alla ämnen. Den beror i sin tur på, enligt kommunalrådet Yoomi Renström (S) ”lugna och trygga skolor, relativt låg personalomsättning och att lärarkåren förstärkts med specialpedagoger. Men det viktiga är hur lärarna arbetar. Vi har arbetslag som lyckas fånga upp de elever som har svårigheter, och jobbar med dem hela skoltiden.”

Låt vara att den svenska skolan som helhet och under många år stått sig slätt i jämförelse med andra länders, vilket inte minst OECD:s mätningar har visat. Larmrapportering om ras i PISA- och TMMS-undersökningarna har avlöst varandra med synnerligen oönskad regelbundenhet.

Men här och var har den nedåtgående skolspiralens riktning vänt. Det finns en helt annan medvetenhet om problemen idag, och en väsentligt högre beredvillighet att fatta nödvändiga men många gånger smärtsamma beslut. Det är här som de folkvalda har sin funktion i skolan.

En rankningslista säger inte allt, men mycket. De kommuner som stiger har som regel politiker som insett vad som måste till, och som insett att ledarskap betyder oerhört mycket mer än detaljstyrning och ideologisk övertygelse. Eller som Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand. uttrycker det, så är det generellt så att i de framgångsrika kommunerna så har ”politikerna satt sig ned tillsammans med lärarprofessionen, enats om en målsättning och säkerställt att det finns resurser”.

Det är mot bakgrund av de andra kommunernas framgångar, och mot språkröret och numera utbildningsministern Fridolins famösa förklaring om politikernas uppgift, som det stora ras ska bedömas som Borås gör som skolkommun.

Notera att det är 2016 års statistisk som mäts. Och en och annan ljuspunkt kunde skönjas vid examensdags 2017, som niondeklassarnas snittbetyg. Men från att rankas så lågt som på 196:e plats i förra mätningen faller nu Sjuhäradsmetropolen till 237:e plats. Några noteringar i underlaget visar tydligt vilka förutsättningar som stadens styrande politiker ger skolan för att lyckas:

Snål inställning till skola och utbildning vad avser resurser (247:e plats av 290).

En skrämmande låg lärartäthet (255:e plats av 290).

En usel lönepolitik (261:e plats av 290).

En ohälsosam personalpolitik som gör lärare sjuka (185:e plats av 290).

Låt vara att Gustav Fridolins bortförklaring om vad regeringen skulle klara på 100 dagar hade visst fog för sig, men hur ska de rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – hantera det faktum att de nu har haft åtta år på sig och ändå misslyckats kapitalt?