Namn på misstänkta brottslingar är inte ett kommersiellt redskap

Ledare ,
Sommarstugemorden i Arboga – bilden visar platsen för brotten – är mycket uppmärksammade och en 42-årig kvinna samt hennes 19-årige pojkvän är misstänkta för brotten. Men ska media publicera namn och bild på de misstänkta? Nej, inte före dom har fallit, menar BT:s chefredaktör och ansvarige utgivare Stefan Eklund. Andra utgivare tänker annorlunda…
Foto:

Artikeln publicerades 23 april 2017.

Jag är ansvarig utgivare för Borås Tidning. Det betyder att jag är juridiskt ansvarig för allt som står i Borås Tidning, både i vår pappersutgåva och i våra digitala kanaler.

Det är ett personligt ansvar. Om BT publicerar en artikel som innehåller felaktigheter eller som förtalar en person så är det jag som kan bli dömd i domstol för det, inte den journalist som har skrivit artikeln.

Att utgivarskapet är personligt har flera sidor. Det innebär att det alltid finns en person som kan ställas till svars. Men det innebär också en maktposition. I andra änden av det personliga ansvaret har jag som utgivare möjligheten att genomdriva publiceringsbeslut efter eget huvud, eftersom jag kan hänvisa till att det är jag, som utgivare, som får ta konsekvenserna av beslutet.

Detta leder till att utgivarskapet kan innebära att olika bedömningar görs i specifika fall, från tidning till tidning, av olika utgivare.

Ett sådant aktuellt fall fick en ny vändning häromdagen. Det handlar om de uppmärksammade ”sommarstugemorden” i Arboga, som en 42-årig kvinna och hennes 19-åriga pojkvän är misstänkta för.

Det har rapporterats mycket om detta, i alla medier, både lokala och nationella. Leif G W Persson har återkommit till det upprepade gånger i SVT:s ”Veckans brott”.

19-åringens namn har förekommit i vissa medier, efter att han erkänt, men kvinnan nekar till brottet. Åtal är ännu inte väckt. Ingenstans har kvinnans identitet avslöjats.

Det är helt enligt den praxis som de allra flesta utgivare följer. Att inte publicera namn på misstänkta brottslingar har av svensk modern media ansetts som självklart. Enligt de pressetiska regler vi utgivare följer står det så här:

”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”

I Arbogafallet kan man absolut finna ett allmänintresse. Händelsen har redan en särställning i svensk kriminalhistoria. Och vid en fällande dom skulle jag överväga att publicera både namn och bild på de skyldiga. Så tror jag att de flesta utgivare resonerar idag. Man kan jämföra det med det lika uppmärksammade mordet på Lisa Holm, där publicerade vi namn och bild på mördaren när dom hade fallit.

Men i Arboga-fallet har ansvarige utgivaren av ett antal tidningar i Västmanland, Daniel Nordström, tagit ett beslut som bryter mot den praxis jag beskrev ovan. Han väntar inte på en dom. I onsdags publicerade Vestmanlands Läns Tidning, Bärgslagsbladet/Arboga Tidning, Sala Allehanda och Fagersta-Posten namn och bild på den 42-åriga kvinnan, den 19-årige pojkvännen och ett av offren, kvinnans ex-make.

Daniel Nordström hänvisar till det uppenbara allmänintresset men säger också till tidningen Resumé att han är medveten om att publiceringen kommer att innebära ”skada för de misstänktas familjer.”

Han tolkar helt enkelt den paragraf i de pressetiska reglerna jag citerade ovan som att allmänintresset är så stort att det motiverar den skada som publiceringen kan innebära.

Själv tycker jag att publiceringen är för tidig, en fällande dom är nödvändig för att jag överhuvudtaget ska överväga en publicering liknande Nordströms. Men igen – det här är en del av systemet med det personliga utgivarskapet. Bedömningarna kan skifta. En tolkning av de pressetiska reglerna i Västerås är inte nödvändigtvis en tolkning i Borås.

Misstag har gjorts. Det ska man komma ihåg. Senast handlade det om den misstänkta terrorist som jagades land och rike runt och där de allra flesta tidningar, även BT, litade på Säpos information och gick ut med namn och bild till och med innan han var hittad. Senare visade han sig vara oskyldig. Publiceringen var rimlig med tanke på vad Säpo kommunicerade, men i slutändan ändå felaktig.

Även Daniel Nordströms publiceringsbeslut kommer att diskuteras. Kvinnans advokat har anmält publiceringen till Pressombudsmannen, PO. Utlåtandet där blir mycket intressant att ta del av.

Någonstans finns förstås här också en större diskussion. Svenska medier befinner sig i en svår ekonomisk omställningsfas. I jakten på digitala läsare, vår framtida inkomstkälla, kan det vara frestande att tänja på de etiska gränserna. Spektakulära publiceringar ökar trafiken till våra sajter. Därför är det viktigt att hålla den publicistiska diskussionen levande och se upp så att begreppet ”allmänintresse” inte görs om till ett kommersiellt redskap.