Annons

Att döma extremister på dolda bevis är inte invändningsfritt i en rättsstat

Det är inte invändningsfritt att någon ska kunna dömas utan att få ta del av de bevis som polisen samlat och åklagaren lägger fram för rätten – oavsett om brottet är att ”inspirera till radikalisering” eller ej.
Ledare • Publicerad 20 augusti 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Säkerhetspolisens chef Klas Friberg har uttalat sig om vad de tre förvarstagna männen anklagas för att ha gjort. Men bevisen har sekretessklassats.
Säkerhetspolisens chef Klas Friberg har uttalat sig om vad de tre förvarstagna männen anklagas för att ha gjort. Men bevisen har sekretessklassats.Foto: Janerik Henriksson/TT

Den så kallade ”Gävleimamen” och två andra män som tagits i förvar av Säkerhetspolisen, ska betraktas som ett säkerhetshot och ska därför utvisas. Det har Migrationsöverdomstolen beslutat. De ingripanden som gjorts, har genomförts med stöd i lagen om särskild utlänningskontroll. Därför landar frågan om verkställighet slutligen på regeringens bord.

Men själva den rättsliga hanteringen har ifrågasatts. De tre har visserligen pekats ut av bland andra forskare på Försvarshögskolan som ”ledande gestalter inom svensk islamism” och för uppmanat anhängare till att stödja IS . Säkerhetspolisens chef Klas Friberg har för sin del sagt till TT att de tre har ”spridit motivation till radikalisering”. Men Migrationsöverdomstolens beslut har fattats utifrån underlag som de anklagade och deras advokater inte har fått ta del av, vilket domstolen medger innebär ett ”informationsunderskott”.

Annons

Kampen mot alla former av extremism är en kampen för liv och frihet, men också för likhet inför lagen. Högerextremismen och den väpnade jihadismen utgör båda hot mot såväl det öppna samhället som rättsstaten. Just av den anledningen är det viktigt att de rättsliga processerna mot extremister av alla slag präglas av så stor transparens som möjligt.

I lägen där underlaget hålls hemligt för den tilltalade måste domstolen och i slutändan regeringen förhålla sig till den förhöjda risk det innebär att agera på minerad mark – och detta oavsett vad anklagelserna handlar om.

Detta läge måste hanteras med största möjliga eftertanke. Lite talar dessvärre för att fallet med ”Gävleimamen” och hans anhängare är ett undantag.

Annons
Annons
Annons
Annons