Att andas är åter en rättighet

Det finns en historia bakom ordvalet som väcker helt andra känslor.

Det är i alla avseenden att göra det väl lätt för sig. Nog för att det är roligt att socialminister Lena Hallengren är glad, men denna omsvängning borde ha föregåtts av en politisk rannsakan av vilka effekter regeringens tidigare hållning fick.

Ty rimligen borde behov av ”andning och sondmatning” ha funnits även under den period då sådana livsnödvändiga insatser ansågs vara fullt möjliga att begränsa med hänvisning till bland annat behovet av att minska statens utgifter. ”Grundläggande behov” kan ju knappast vara relativa i förhållande till den för dagen rådande inriktningen av politiken.

Den som behöver hjälp att andas kan inte hoppa över vartannat andetag eller hålla andan tills det finns mer pengar i budgeten.

Bakgrunden är väl känd: 2016 uppmanades Försäkringskassan av regeringen att bryta kostnadsutvecklingen för den statliga assistansersättningen. Det främsta medlet i kampen för att kapa kostnaderna var att med hjälp av två Högsta förvaltningsdomstolen avvisa bland annat sondmatning som ett grundläggande behov.

Många barn med funktionshinder blev därför av med sina personliga assistenter, vilket ledde att lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade portalparagraf – rätten till ett fullvärdigt liv på egna villkor – urholkades till att i praktiken innebära ett liv på vårdinrättning eller sjukhus.

Beskedet på torsdagen var det omvända: LSS ska återställas, barn och vuxna ska få det stöd de har rätt till. Den nya lagen ska gälla från sommaren 2019. Låt vara att återställandet först återfanns som ett tillkännagivande i riksdagen och att det finns pengar anslagna i den M/KD-budget som röstades igenom i december; detta kan ändå bara vara ett första steg. Nästa måste handla om att skyndsamt återupprätta relationen till de som inte fått sina grundläggande behov tillgodosedda. Ty trots det nya beskedet lever misstanken kvar att Försäkringskassan även fortsättningsvis på olika vis ska sätta sig till motvärn.

”Regeringen måste se till att myndigheten följer lagen”, säger Maria Persdotter, ordförande i Rörelsehindrade barn och ungdomar. Detta kan bara ske om nuvarande praxis skyndsamt ändras.

Det är glädjande att Januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna har hjälpt Socialdemokraterna och Miljöpartiet att komma fram till insikten om att LSS måste återupprättas. Vill regeringen begränsa statens kostnader får den vackert leta på andra ställen än i de kolumner där omsorgen om en utsatt samhällsgrupps liv och död räknas i kronor och ören.