Är tiden inne för tysk reaggae?

Ledare
Artikeln publicerades 24 september 2017.
Foto:
I dag går Tyskland till förbundsdagsval. Alla mätningar pekar mot ännu en seger för Angela Merkel. Men: vilket parti kommer trea? Vilka kan hon/tvingas hon bilda regering med? Bilden från Frankfurt.

Det mesta talar för att Angela Merkels CDU vinner söndagens tyska förbundsdagsval. Men regeringsfrågan är ändå oviss. Är det den här gången läge för en ”Jamaica”-överenskommelse?

Lika ödesmättat känns det inte när Tyskland går till val i dag även om det handlar om EU:s mest tongivande, folkrikaste och ekonomisk starkaste land, vår nära granne och viktigaste handelspartner.

I Tyskland står de båda stora etablerade partierna fortsatt starka och stabila. Konservativa kristdemokrater med bayerskt systerparti, CDU/CSU, en bit över 30 procent. Socialdemokraterna knappt över 20 procent. Först nere kring och under 10-procentstrecket en kvartett mindre partier. Detta enligt samstämmiga opinionsundersökningar.

Förbundsrepubliken Tysklands författning är konstruerad för nära 70 år sedan under de västra segrarmakternas överinseende för att ge just stabilitet. Lägg därtill ett politiskt klimat som i huvudsak präglas av anständighet. Att runt 20 procent kommer att rösta på ytterparti stör. Men eftersom dessa röster delas ungefär lika mellan yttervänstern och ytterhögern står mitten ändå stark.

I valet i dag fokuseras på tredjeplatsen. Det står mellan högernationella AfD, kommunismrotade die Linke och liberala FDP. Önskvärt är att liberalerna tar täten i klungan och förvisar de befläckade partierna till höger och vänster neråt på listan.

Hur det går för de fyra mindre partierna betyder en del för fortsättningen, där det handlar om att skapa en fungerande regeringskoalition.

Den som vill ha fortsatt stor stabilitet och lugn kan hoppas på en fortsatt stor koalition mellan CDU/CSU och SPD. De stora har visat att de kan regera samman på ett konstruktivt och hållbart sätt. Samtidigt betonar de nuvarande regeringspartierna ivrigt att de önskar avbryta denna förbindelse till förmån för nya partners.

Den som vill se något nytt och mer oprövat kan önska en Jamaica-koalition, svart-gult-grönt, kristdemokrater, liberaler och gröna.

Med Jamaicaregering blir det knappast reggae i tysk styre. men väl en och annan ny takt. Finansminister Wolfgang Schäuble (CDU) har stått som en aggressiv försvarare av stabilitet och sunda statsfinanser. Liberalerna vill ta över hans post och kommer i så fall att mer prioritera nya tag och sänkta skatter. Kan ge ilningar runt om i Europa. Spännande skulle det bli att se de grönas ledare Cem Özdemir som utrikesminister. Turkstammig och starkt Erdogankritisk. Hur blir det när han besöker Ankara?

Vänsterdrömmen om rött-rött-grönt verkar som tur är både politiskt och matematiskt omöjlig. Mandaten kommer inte att räcka. Die Linke med ursprung bland utbrytare ur SPD och i Östtysklands gamla kommunistparti är för många socialdemokrater uteslutna som partner. Och skakigt skulle det bli. Supereuropavännen Schulz ihop med EU-skeptiker i die Linke, som ett exempel.

Det kommer att ta månader, innan en ny tysk regering är på plats. Ett skapa en hållbar regeringsöverenskommelse mellan två eller fler partier kommer att ta tid, kanske till framåt jul. Kontrast till Sverige med Löfvens och Fridolins snabbförlovning.