Anell: Terror-snacket om Qatar handlar om - naturgas?

Ledare
Köer på flygplatsen i Manilla, Filippinerna, efter att myndigheterna där stoppat flighter till Doha i Qatar på grund av den diplomatiska krisen runt shejkdömet.
Foto:

Det finns många underliga inslag i den diplomatiska krisen mellan Qatar och ett antal andra länder runt Arabiska halvön.

Vid en första anblick kan det verka som en bra idé att isolera ett land som stöder terrorism. Men med tanke på att Saudiarabien har ställt sig i spetsen för åtgärderna mot Qatar börjar man undra vad som står på. Saudiska medborgare och pengar har ju legat bakom några av de största terrordåden i modern tid. Och Saudiarabiens stöd till obskyra väpnade grupper, i Syrien exempelvis, är ju knappast mindre än Qatars.

Det amerikanska agerandet i saken reser också frågetecken. De första kommentarerna från president Donald Trump applåderade Saudiarabien och dess allierade Egypten, Förenade Arabemiraten, Bahrain, den internationellt erkända regimen i Jemen och Maldiverna för deras åtgärder. Presidenten förutspådde optimistiskt att detta kunde vara börja till slutet för terrorismen.

Men i mitten av förra veckan lade två amerikanska krigsfartyg till i Qatars nybyggda hamn för en gemensam militärövning med Qatars flotta. Samma dag tillkännagavs att Qatar skrivit avtal om att köpa 72 stycken F15 stridsflygplan till en summa av 12 miljarder dollar av USA. Är det riktigt välbetänkta drag om man samtidigt stöder isoleringen av ett terroristanklagat land?

USA har dessutom sin största militärbas i Mellanöstern i just Qatar, med omkring 100 flygplan och 11 000 man. Många av bombanfallen mot Islamiska staten i Irak och Syrien utgår från den basen. Ingenting tyder på att det finns amerikanska planer på att ändra något i det förhållandet.

Israels inställning i frågan är också något kluven. Försvarsminister Avigdor Lieberman har sagt att den diplomatiska klyftan mellan arabländerna ”erbjuder tillfällen för samarbete mot terrorism” och att Israel är ”mer än öppet för ett sådant samarbete”.

Å andra sidan varnar israeliska bedömare för vad som kan hända om Qatar verkligen stoppar sitt stöd till Hamas i Gaza, vilket Saudiarabien och de andra har krävt. Den humanitära situationen, redan över smärtgränsen, skulle förvärras ytterligare. Risken för desperata åtgärder från Hamas sida mot Israel skulle öka.

Minskat stöd från Qatar skulle också kunna innebära att Hamas sökte sig närmare Iran, vilket är än mer hotfullt för Israel än relationer mellan Hamas och Qatar. Qatar har i alla fall handelsförbindelser med Israel och har tidigare använts som kommunikationskanal till Hamas, när så har behövts.

Något helhjärtat amerikanskt eller israeliskt stöd verkar alliansen mot Qatar alltså inte ha. Med tanke på Saudiarabiens inblandning verkar det, som sagt, heller inte handla så mycket om kampen mot terrorism. Bortsett från att Qatar, enligt tidningsuppgift, har betalat astronomiska summor till en irakisk shiitisk milis i samband med en kidnappning, lägger Qatar inte mer pengar på väpnade grupper med oklar agenda, än Saudiarabien.

Bakom terrorridån verkar den diplomatiska krisen i stället handla om ekonomiska och nationella intressen, den utdragna maktkampen mellan arabländerna och Iran.

Qatar har fram tills nu lyckats upprätthålla goda relationer både med arabländerna, Iran och USA. Qatarierna har också delvis gemensamma ekonomiska intressen med Iran. Tillsammans äger och förvaltar de världens största naturgasfyndighet. Qatar har hittills avstått från att utnyttja den reserven. Men i april i år beslutade landet att tänka om, ett beslut med konsekvenser för alla gas- och oljeproducerande länder i världen. Isoleringen av Qatar, som till stor del handlar om att stänga luftrum och försvåra exportvägar, ska nog mer ses som en varning till landet att inte bara tänka på sina egna intressen när den nya naturgasfyndigheten börjar exploateras.