Marie Anell: Det går utför med demokratin
I förra veckan röstade det egyptiska parlamentet ja till ett paket med förändringar av konstitutionen som bland annat ger den sittande presidenten Abdel Fattah al-Sisi möjlighet att stanna vid makten till 2034. Med den nuvarande grundlagen skulle han ha avgått senast 2022. Andra förändringar handlar om att presidenten får rätt att utse domare på hög nivå och att militären utnämns till ”försvarare av staten, demokratin och konstitutionen”. Av parlamentets 596 medlemmar röstade 485 ja. Al-Sisis anhängare menar att han behöver mer tid och större maktbefogenheter för att genomföra de genomgripande reformer av samhället som han vill ha. Kritikerna påpekar att vanliga egyptier hittills bara har sett ekonomiska och politiska försämringar och knappast behöver femton år till av samma vara.
Al-Sisis manöver för utökad makt kommer inte som någon stor överraskning för dem som har följt utvecklingen i Egypten efter hans militärkupp 2013. Tecken ha varit tydliga, menar bedömarna. Människorättsorganisationen HRW anklagar al-Sisis regim för att ha fängslat tiotusentals politiska motståndare. Hundratals fall av tortyr och försvinnanden har dokumenterats samtidigt som fredliga demonstranter har skjutits ned i hundratal. Genom begränsningar av yttrandefriheten har regimen sett till att det talats tyst om övergreppen. Enligt Internationella PEN har yttrande- och åsiktsfriheten försämrats kraftigt efter al-Sisis maktövertagande, med åtskilliga fängslanden av journalister och författare på grund av deras alster. Och i dagarna greps New York Timeskorrespondenten David Kirkpatrick på Kairos flygplats, hölls kvar i några timmar och skickades sedan tillbaka till London, därifrån han kommit, utan förklaring.
Läget ser alltså dystert ut men frågan om grundlagsändringarna är ännu inte helt avgjord. Parlamentet har överlämnat reformförslagen till en kommitté som granskar lagstiftning och konstitutionsfrågor, motsvarande ett lagråd. Den har 60 dagar på sig att fundera och om den godkänner förändringarna ska en folkomröstning hållas. Den politiska oppositionen har förenats och kommer att driva en kampanj för att få egyptierna att rösta nej. Men med tanke på situationen för yttrandefriheten och den omfattande förföljelsen av oliktänkande är det få som tror att kampanjen kommer att lyckas särskilt väl.
Påtryckningar på den egyptiska regimen utifrån är heller inte att vänta. Egyptens uppbackare i arabvärlden, som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, skyr allt vad demokratisering heter och har inget att invända mot ökat envälde.
Inte heller västvärlden tycks villig att komma med invändningar. För USA är ett stabilt Egypten som inte ger stöd åt grupper som palestinska Hamas i Gaza att föredra och EU tycks inte ha några synpunkter på demokratibegränsningar så länge Egypten hjälper till att hålla flyktingströmmen under kontroll.
Med tanke på den enorma glädje, optimism och befrielse egyptierna uttryckte när Mubarak störtades 2011 – en vän beskrev det som att bli befriad från en förbannelse som gjort en förstenad – är utvecklingen inget annat än fruktansvärt sorglig.
