Alliansens skattebråk en styrka

Ledare Artikeln publicerades
Budgetdebatten i Borås fullmäktige pågick hela onsdagen och fortsätter under torsdagen. Mest uppmärksammat blev ”bråket” mellan Moderaternas Ulrik Nilsson (på språng upp i talarstolen) och Liberalernas Morgan Hjalmarsson (ryggen mot kameran) om skatteuttaget och möjliga besparingar.
Foto:

Nej, betydelsen av den hos vänstern med stor förtjusning uppfattade sprickan mellan Moderaterna och Liberalerna i Borås ska inte överdrivas.

Vänsterpartiets Anita Spjuth twittrade hoppfullt ”L och M bråkar i talarstolen. Alliansen i sönderfall inför våra ögon?".

Nya grundskolenämndens ordförande Per Carlsson (S) hängde på: ”Vad förvånad man blir när man som socialdemokrat plötsligt känner att Ulrik Nilsson är jädrigt bra”.

Men att de gamla stridshingstarna Ulrik Nilsson (M) och Morgan Hjalmarsson (L) drabbade samman med sällan skådad kraft under budgetdebatten i fullmäktige bör nog snarare sättas upp på kontot för partiinternt stilistiskt briljerande än förebådande allianskris. Snarare signalerar det styrka.

För även om den ene, herr Nilsson, med kraft försvarade att Moderaterna gick med på den 25-öriga skattehöjningen i fjol och försvarar att den blir densamma 2017 trots den starka ekonomin, och herr Hjalmarsson – som vi skrev i går – har rätt i att höjningen inte behövdes med tanke på att årets överskott ser ut att bli 196 miljoner (!), går det utmärkt att förstå och försvara bådas argumentation.

För när Nilsson – som till och med tog replik mot Hjalmarsson under kulturdebatten – till honom sa sådant som ”you must walk the talk, inte bara stå i talarstolen och p r a t a besparingar” – var brösttonerna nog primärt riktade internt, till de delar av partiet som anser att skattenivån och överenskommelsen (som ju egentligen är döpt till ”handlingsplan”) med S är väl svårsmält. Det har helt enkelt ett pris att stå för det hedersamma att säkra en stabilitet i kommunens styre. Nilsson väntas ju också inom kort ta en mer central roll i partigruppen.

Det gör inte Morgan Hjalmarssons resonemang mindre viktigt när Alliansen – hur dess ledning då ska formeras, vi ska räkna med flera nya företrädare – ska samla sig inför nästa val.

Till debattkombattant Nilsson sa han i talarstolen till exempel: ”Sällan man hör en moderat förorda en skattehöjning när man inte behöver det. Den skattehöjning man passivt biföll behövdes inte, Ulrik! (...) Vad blir det om du räknar 196 miljoner minus 53? Har du räknat färdigt?”

Visserligen har Nilsson rätt i att Liberalerna inte i detalj beskriver hur de generella besparingar som man föreslagit i de ”hårda nämnderna” ska genomföras. Man kan hävda att Hjalmarsson gör det väl lätt för sig. Men även Moderaterna vet ju att ett rimligt rationaliseringstryck måste utövas också i offentliga välfärdsverksamheter och att politiken inte kan avkrävas alla detaljsvaren över hur det ska uppnås ute ”på fältet”.

Hjalmarssons partikollega Anna Svalanders inlägg tillhörde dagens viktigaste. Hon påminde om de jämförelser av effektiviteten i användandet av skattepengarna som forskningen löpande tar fram, och vad den säger om just Borås.

Att jämföra effektivitet i en kommun är givetvis svårt, och än svårare är att styra om verksamheten i alla sina tusen detaljer för den som orkar försöka. Men respekterade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, publicerade i september en rapport som det finns alla skäl för partierna och förvaltningscheferna i Borås – och övriga Sjuhärad – att studera.

Å ena sidan kan den läsas som att Borås – vad gäller grundskolan och äldreomsorgen – ligger ett stycke över rikssnittet, men rapportens slutsats gäller även här: ”Det förefaller alltså som att stora belopp årligen skulle kunna sparas om kommunerna bedrev verksamheterna mer effektivt.”

Den bedömda kostnadseffektiviteten för grundskolan i Borås åren 2013-2015 anger man till 88,2 procent. Fem jämförbara kommuner – däribland Falköping – bildar ”riktmärket” 83 588 kronor per elev, att jämföra med Borås 94 701 kronor. ”Besparingspotentialen” bedöms alltså till 11 135 kronor per elev. Inom äldreomsorgen bedömdes effektiviteten till 76,4 procent med en besparingspotential om 15 205 kronor per person över 65 år.

ESO skriver helt riktigt att ”det inte alltid är önskvärt att kommuner ska öka effektiviteten just genom lägre kostnader; effektivisering kan också vara att göra verksamheten bättre till samma kostnad. Vad som bör göras är både en fråga om vilka förhållanden som råder i respektive kommun och vilka prioriteringar som är mest angelägna.”

I denna helt centrala fråga, att inte bara acceptera en kostnadsutveckling som vore verksamhetens metoder huggna i sten, är liberaler och moderater i Borås eniga.

Avslutningsvis: Lägg in en begränsning för talartiden. Enbart inledningsanförandena tog 148 minuter, med Patric Silfverklinga (SD) som den allra mest pratsugne.