Annons

Peter Akinder: Dags släppa taget om Miljöpartiet

Om någon söker förklaringar till de båda regeringspartiernas illavarslande opinionssiffror så finns det självfallet några att välja mellan. Men det går inte att komma ifrån att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte har varit någon tillgång för varandra.
Peter AkinderSkicka e-post
Inpass från vänster • Publicerad 20 juni 2018
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Regeringen samlad för gruppfoto under sammanträdet i Uppsala 31 maj. Till vänster om Stefan Löfven vice statsministern och MP-språkröret Isabella Lövin.
Regeringen samlad för gruppfoto under sammanträdet i Uppsala 31 maj. Till vänster om Stefan Löfven vice statsministern och MP-språkröret Isabella Lövin.Foto: Pontus Lundahl/TT

Visserligen kan man slå fast att det på sätt och vis har gått bättre än väntat. Den regering som tillträdde år 2014 var nog den enda möjliga med tanke på det valresultat som fanns på bordet och sett till de utfästelser som gjordes i valrörelsen. Trots allt har regeringen överlevt snart en hel mandatperiod.

Annons

Dessutom har man faktiskt fått en del gjort. Bland annat har man inom ramen för en ansvarsfull ekonomisk politik ökat sysselsättningen och genomfört vissa välfärdsreformer som gör skillnad i människors vardag.

Skulle de borgerliga på det ena eller andra sättet lyckas erövra regeringsmakten efter valet kommer de – på samma sätt som flera gånger förut – få ärva en stark offentlig ekonomi och en god konjunktur.

Till detta har, självfallet, båda partierna bidragit. Men det har kostat på. Många av Miljöpartiets sympatisörer uppfattar att deras partiledning har kompromissat för mycket med Socialdemokraterna, och många socialdemokratiska sympatisörer anser att anpassningen till Miljöpartiet har gått för långt.

Naturligtvis innebär koalitionsregerande mycket kompromissande. Det är ett ständigt givande och tagande.

Men även med det konstaterat: Socialdemokraterna och Miljöpartiet är inte två partier som är som gjorda för varandra.

På flera sätt är de väldigt olika. De har skilda historiska traditioner och företräder olika intressen. Det är två partier som i alla fall under den innevarande mandatperioden har dränerat varandra på trovärdighet och tydlighet.

En bild från partiledardebatten i riksdagen förra veckan. Vice statsminister Isabella Lövin (MP) intill Stefan Löfven (S).
En bild från partiledardebatten i riksdagen förra veckan. Vice statsminister Isabella Lövin (MP) intill Stefan Löfven (S).Foto: Jessica Gow/TT

Mot den bakgrunden är det både rimligt och lämpligt att partierna har bestämt sig för att gå till val på egen hand. Det ger utrymme och möjlighet för partierna att profilera sin särart, lansera sin politik och söka stöd hos möjliga väljare.

Det har varit si och så med den saken när partierna har suttit vid ett gemensamt bord i Rosenbad, även om man nu i vår har kunnat se vissa tendenser till upplösning i det gemensamma regeringsutövandet.

Steget vidare är knepigare. Med tanke på opinionsläget är det mycket litet som talar för att Socialdemokraterna och Miljöpartiet sitter kvar i orubbat bo och regerar vidare i höst. Snarare talar det allra mesta för att det parlamentariska läget blir både svårt och komplicerat.

Annons

Stefan Löfven har i flera kommentarer de senaste åren hävdat att han gärna ser en fortsättning med Miljöpartiet efter valet. Han har också flörtat lite med Centerpartiet och Liberalerna.

Stefan Löfven ska självfallet inte stänga dörrar. Ansvaret för landet är stort och viktigt. Få av de anständiga partierna vill ge riksdagens högerextrema parti makt och inflytande.

Men Löfven bör inte nu göra några förtida utfästelser om samarbeten. Spekulationer i framtida regeringssamverkan med olika partier riskerar skapa både förväntningar och frustration och de öppnar för mindre produktiva diskussioner om svek och svärmeri.

Vill Löfven bli trovärdig som någon som på allvar vill bryta den eländiga blockpolitiken bör han alltså börja släppa taget om Miljöpartiet.

Istället för att innan valet säga att han gärna regerar med än den ena och än den andra bör den socialdemokratiska partiordföranden och statsministern, vid sidan om det dagliga regerandet, fokusera på att söka största möjliga stöd för den socialdemokratiska politiken.

Därutöver ska han, i bästa socialdemokratiska partiledartradition, säga att han är beredd att ta ansvar för Sverige och samverka brett för att få så stort genomslag som möjligt för den politik hans parti har gått till val på.

Man måste utgå ifrån att den i debatten lanserade idén om en gemensam regering med Moderaterna inte ligger särskilt högt på hans dagordning.

Det betyder inte att Miljöpartiet är uteslutet som framtida samarbetsparti efter valet. Inte andra anständiga partier heller.

Men det innebär att Socialdemokraterna är fria att, för Sveriges skull, hantera och ta ansvar för en förmodat svår parlamentarisk situation efter valet; något som fler partier måste vara beredda att göra.

Annons
Annons
Annons
Annons