Åkervall: Svagt att tala om hårdare tag

Ledare
Stefan Löfven levererade på s-kongresstemat ”Trygghet i en ny tid”. Som fond hade han svenska flaggan.
Foto:

Nej, den socialdemokratiska kongressen blev inte som man tänkt sig. Det som skulle handla om kommersialiseringen av välfärden, religiösa friskolor och flyktingpolitiken hamnade i skuggan av terrordådet på Drottninggatan i Stockholm.

Inga bullriga inledningsanföranden. Ingen uppsluppen kongressyra. Inga yviga debatter.

Temat för kongressen visade sig ligga obehagligt rätt i tiden. Trygghet i en ny tid.

En fras där det är lockande lätt att fylla på med ett eget adjektiv, vilket förmodligen varit tanken.

En ny hotfull och skrämmande tid? Eller med lördagens stora kärleksmanifestation på Sergels torg i Stockholm färskt i minnet: En ny solidarisk och medmänskligare tid?

De senaste dagarnas händelser har motsägelsefullt nog visat prov på båda dessa ytterligheter.

Reaktionerna på fredagens terrordåd är intressant polariserade.

Våra svenska politiker har nästan uteslutande talat om hårdare tag, mer övervakning, skärpta lagar. Behovet av blocköverskridande arbete mot terrorism var också statsminister Stefan Löfvens huvudbudskap när han slutligen talade till s-kongressen. Brott, straff, krav och plikt dominerade hans tal. Prat om att det svenska totalförsvaret och polisen behöver stärkas, att det behövs hårdare tag mot brottsligheten, liksom en skärpt kravretorik kring nyanlända.

”Alla som fått avslag ska återvända hem. Men alla vuxna och arbetsföra, som fått uppehållstillstånd, de ska gå till jobbet!”

I söndagens förlängda debattprogram Agenda i SVT var inrikesminister Anders Ygeman, moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra och Centerledaren Annie Lööf också rörande överens om att det krävdes hårdare lagar att bekämpa terrorismen, liksom att utvisningsbeslut måste kunna genomföras effektivare. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson var påfallande – och strategiskt – tyst genom hela programmet. Han behövde heller inte säga något. Tre andra politiker tävlade ju i princip om att argumentera för hans käpphästar.

Svenska folket däremot valde att gå ut på alla fronter med ett starkt och enat kärleksbudskap. Oerhört snabbt och instinktivt efter fredagens terrordåd mobiliserade människor och demonstrerade öppet sina sympatier för det öppna, inkluderande, solidariska samhället. I intervjuerna med människor på gatan hördes inga krav på hårdare straff. Bara bedrövelse och en kampvilja för att stå upp för demokratin och öppenheten. Många uttryckte att vi måste fortsätta leva som vanligt, inte låta terrorn sprida rädsla och ”vinna”.

Även om jag kan förstå de politiska övervägandena som ligger bakom våra politikers retorik om hårdare tag kan jag inte låta bli att tycka det är förenklat och kanske också en smula svagt. Det är opinionsmässigt den minst farliga vägen att gå i en sådan här situation. Jag hade önskat en gnutta mer problematisering. Bakgrunden till varför människor ansluter sig till den våldsbejakande islamismen är komplex. Men vi vet att utanförskap, fattigdom och vanmakt gör det enklare för IS att rekrytera anhängare.

Större fokus borde ligga på mer preventiva insatser. Hur vi ska få fler ska känna sig inkluderade i vårt svenska samhälle. Kanske borde det ha varit Stefan Löfvens huvudspår. Endast så kan vi i längden komma åt terrorismens verkliga grogrund.